Kara gick arm i arm med Frost som, trots att han knappt druckit något under kvällen, vinglade mer än henne. Kelly hade utmanat Kara i ett dryckesspel och hon hade inte varit sen med att acceptera. Det hade dock visat sig snabbt att Kelly inte alls klarade av att dricka samma mängd som Kara som var långt mycket mer van vid utelivet än någon av dom andra. Efter en tur ner i diket, dit hon dragit med sig Evert i fallet, så fick hon istället åka på hans rygg resten av vägen.
Kelly var mitt uppe i att berätta en historia när Evert tvärstannade. Han hade fått syn på brandbilen som stod på tomten och kände lukten av rök.
"Frost.." han fick ingen reaktion och upprepade sig med högre röst.
"Vad är det?" Frost flyttade blicken till huset i samma stund och stannade han med. Även tjejerna la märke till vad som pågick. Dom började springa fram till huset och fick snart syn på Rafael, Audrian, Evelina och Marvin som såg helt förstörda ut.
Evert var den som kom fram till dom andra först med Kelly strax bakom sig.
"Vad har hänt?!"
Everts röst fick den sörjande gruppen att rycka till och vända sig om. Dom blinkade tårarna ur ögonen och när dom inte bara såg Evert och Kelly utan även Kara och Frost, som ramlat omkull i snön en bit bort, så blev dom genast lättade. Marvin slängde armarna om Evert.
"Det är så skönt att se er! Vi var så oroliga, vi trodde.." han stannade upp lite och släppte taget om sin bror. "Varför svarade ni inte i telefon?! Vi har varit här halva natten, oroliga över att ni skulle ha varit inne i huset! Vi trodde att någon av er var död!"
Frost och Kara gjorde resten av gruppen sällskap, Evelina började berätta vad som hänt och dom lyssnade under tystnad tills hon var klar.
"Vi vet inte säkert än, men det ser ut som om det var en gasläcka i köket." avslutade hon.
Vid det laget hade alla hunnit lugna ner sig lite och Marvin började fundera.
"Men, om alla ni är här.. Vem var då inne i huset?"
Några timmar tidigare...
Jake svor för sig själv när hans mobil än en gång meddelade att Marvin avvisat hans samtal. Han hatade när hans pojkvän stack iväg efter att dom bråkat och han hade varit borta länge nog för att Jake skulle ge sig ut och leta efter honom. Nu stod han utanför det stora hus som tidigare varit Marvins hem. Jake avskydde att vara där men han visste inte var han skulle leta annars. Rimfrosten på rutorna gjorde det svårt för honom att se om det var någon på andra sidan, men huset såg mörkt ut och ingen dök upp när han ringde på. Han testade handtaget och dörren gled lätt upp.
Han tog några steg in i huset och hoppade till när han hörde en katt fräsa och innan han visste ordet av kände han vassa klor gräva sig in i ena benet.
"Vad i helvete! Kattskrälle!" röt han medan han tog tag i Luciens nackskinn och kastade ut honom genom den öppna dörren. Lucien spände ögonen i honom och fräste till igen innan han försvann i snön. Precis när Jake skulle stänga dörren kom Lora rusandes precis vid hans fötter och fick honom nästan att tappa balansen innan även hon försvann ut. Han smällde igen dörren och gned handen mot benet där klorna kommit åt.
"Förbannade katter.." muttrade han och sträckte sig efter lampknappen innan han gick längre in i huset. "Marvin?!" ropade han men fick inget svar. I köket stannade han och tittade ut mot växthuset, det såg lika mörkt och övergivet ut som resten av stället.
Han tog upp telefonen igen och försökte ringa ännu en gång. Två signaler hann nå fram innan det bröts. Efter att ha hindrat impulsen att kasta mobilen i väggen så la han den istället i fickan igen och tog fram en tändare och ett paket cigaretter medan han satte sig ned på en stol. Han kunde höra sin tränares röst i huvudet när han tittade på cigaretterna, han hade varit ursinnig när han fått reda på att Jake börjat röka, själv såg han inte problemet. Det var inte särskilt ofta han rökte, bara på fester och när han kände sig stressad. Det var långt ifrån tillräckligt för att påverka hans prestation på planen. Det är inte som att en cigarett då och då kommer ta kål på mig, tänkte han medan han lyfte tändaren.
