Kapitel 166

Audrian lät telefonen falla till marken innan hon själv sjönk ned på knä i snön, ögonen fixerade på lågorna som steg ur det som fanns kvar av det stora huset. Två samtal hade hon hunnit med innan chocken tog över helt och hade bara ringandet i hennes öron efter explosionen gett med sig hade hon redan kunnat höra sirenen från brandbilen som var på väg. Det kändes som en evighet passerat innan ett bekant ansikte dök upp i hennes synfält när Evelina kastade sig ned på marken framför henne.

"Audrian, är du okej?! Är det någon kvar där inne?!" paniken i Evelinas röst var omöjlig att missa. Hon var vanligtvis bra på att hålla sig lugn och fokuserad på jobbet, men det var omöjligt när det var hennes familj det gällde och det här var den största brand hon sett hittills i sin karriär. Hon försökte hålla ögonkontakt med sin syster men Audrians blick drogs hela tiden tillbaka till lågorna och hon var knappt kontaktbar.

Det dröjde inte länge innan Rafael anlände till tomten och han rusade direkt fram till systrarna.
"Rafael, ta med Audrian bort från tomten och håll er på avstånd!"
Han tvekade några sekunder med blicken fäst på huset och elden som spred sig snabbt innan han lyfte upp Audrian och bar henne bort till tomtkanten. Evelina gjorde sig redo och sprang in i huset efter sina kollegor för att se om det fanns någon där inne och hjälpa till med släckningsarbetet.

Vid kanten av tomten försökte Rafael desperat få tag i någon av dom som bodde i huset. Han fick inget svar när han ringde Evert och Kelly, Frosts telefon kunde han inte ens komma fram till. Paniken han kände inom sig blev bara värre för varje sekund som gick och han kramade om Audrian hårdare medan han kände hoppet om att någon skulle ha klarat sig sakta försvinna.

Medan släckningsarbetet var i full gång så samlades en grupp människor utanför tomten som dragits dit av smällen, sirenerna eller röken. Bland dom var Marvin som hade varit ute och vandrat omkring i staden när det hände. Han stod nu brevid Rafael och Audrian, osäker på vad han skulle göra, om det fanns något han kunde göra över huvud taget.
"Har ni försökt ringa dom? Om ingen hittats i huset så borde dom väl inte ha varit hemma?" Marvin försökte hålla hoppet uppe men rädslan och oron hotade hela tiden att ta över.
"Evert och Kelly svarar inte och det går inte att komma fram till Frosts mobil." var det enda Rafael fick fram.

Marvin ville inte ge upp hoppet. Han plockade fram telefonen och det var först när han tittade på den som han mindes Jake. Dom hade bråkat tidigare under kvällen och det hade varit anledningen till att han vandrat omkring. Jake hade försökt ringa honom konstant men Marvin hade ignorerat alla hans samtal. Han sköt undan tankarna på sin pojkvän för stunden och letade fram Everts nummer, det ringde men han fick inget svar. Samma sak när han försökte nå Kelly. Precis som Rafael sagt så gick det inte att komma fram till Frosts telefon över huvud taget. Han ringde Jake för att säga vad som hänt och var han var någonstans men kom inte fram där heller. Jaha, så det var därför han slutade ringa.. Att han måste stänga av telefonen bara för att jag inte svarar när han ringer, varje gång vi bråkar..

Klockan var en bra bit över midnatt när branden äntligen gav med sig. Det var först nu man kunde börja se hur stor skada branden hade gjort. Det var tydligt att explosionen hade hänt i köket, delar av väggarna och övervåningen hade rasat just där. Branden hade lyckats sprida sig till flera andra rum, på båda våningarna och det var mycket som var totalförstört.

En brandman gick omkring och skötte eftersläckningen när några envisa flammor blossade upp igen bland spillrorna. Evelina och några andra gick omkring och kontrollerade skicket på huset, eventuell rasrisk och tecken som kunde visa på hur det hela startat. Evelina ville inte tro sina ögon när dom flyttade på lite bråte och fick syn på vad som låg under.

Rafael, Audrian och Marvin hade förflyttat sig in i det lilla huset på gården för att komma undan kylan men hade sökt sig ut igen nu när det gick att närma sig huset. Dom rörde sig sakta fram genom snön och stannade tvärt när Evelina kom gåendes mot dom. Hon var täckt av sot, svett och ränderna på hennes kinder visade tydligt att hon grät. Rafael drog Audrian tätt intill sig och Marvin gick försiktigt fram till Evelina.

"Vi hittade.. någon.." hon fick kämpa för att över huvud taget få fram orden och hon klarade inte av att se någon i ögonen. Evelina sjönk ned på marken och Audrian vände sig mot Rafael och började gråta mot hans axel. Marvin börjde sig ned framför Evelina och la försiktigt sin hand på hennes axel, han tog ett djupt andetag innan han sa något.

"Vem? Vem är det?"
Han var rädd för svaret men kände att han var tvungen att veta. Evelina skakade på huvudet.
"Jag vet inte.. Det går inte.. att se.."
Ingen av dom sa något mer efter det. En person hittad död, ingen boende i huset gick att få tag på och alla fyra var oförmögna att göra något annat än att dela sin sorg i vinternatten.