Kapitel 145

Marvin hade hälsat på hos Kim och tog en genväg hem över en gammal övergiven tomt och precis innan han kommit fram till utgången i stängslet så dök någon upp i öppningen. Jake Rönn, både skolans och Marvins favorit bland fotbollsspelarna. Marvin gick på varenda match, Kim hade till och med följt med några gånger men eftersom hans intresse för sport var lika litet som Marvins så slutade han snart att komma dit. Marvins anledning till att fortsätta gå var just Jake. Marvin hade dock försökt hålla sig i bakgrunden så att han inte skulle bli upptäckt där han satt och spanade på läktaren varje vecka. Men nu stod Jake framför honom med en bestämd min och han visste inte vad han skulle tro.

"Jag har förstått att du hänger med den där fjollan Kim."
Marvin visste inte vad han skulle säga och Jakes tonfall gjorde honom minst sagt illa till mods. Han visste att Kim brukade få höra en hel del hemska kommentarer i skolan ibland och att han även hamnat i slagsmål en gång, bara för att han var öppen med sin läggning.
"Så, jag började fundera. Är du som honom?"
Situationen började kännas hotfull och Marvin funderade på om han skulle lyckas ta sig därifrån. Jake blockerade vägen framåt och det fanns bara en annan väg ut, men Jake var garanterat snabbare än honom. Han valde att försöka se om Jake skulle släppa förbi honom.

"Och vart tror du att du är på väg? Har du tappat rösten, fjolla?"
"Släpp förbi mig."
Marvins röst lät inte alls så bestämd som han ville och det faktum att han ryggade undan direkt när Jake rörde sig hjälpte inte heller.

"Va? Jag som trodde att du gillade mig. Du kommer på varje match, iakttar mig i korridorerna i skolan."
Marvin hade trott att han varit så försiktig, när hade han märkt? Det här var inte bra. Jake knuffade honom mot väggen och han förberedde sig på att slagen skulle börja regna över honom. Även om Marvin var större än Jake så visste han att han inte skulle ha en chans att försvara sig, Jake var otroligt vältränad och mycket starkare än honom.

Så hände något han aldrig väntat sig. Marvin stod med ryggen mot väggen utan någon utväg och väntade på första slaget, istället så började Jake att kyssa honom. Chockad av den tvära vändningen så tog det ett tag innan han förstod vad som hände.
Han kysser mig! Jag kan inte tro det, han kysser mig verkligen!

Han var glad att han hade väggen bakom sig för när han väl började komma in i det som hände så blev han knäsvag och fick dra Jake till sig för att ens kunna hålla sig på benen.

Men så hittade han sig själv igen, tog sats och knuffade honom från sig.
"Vänta nu, vad håller du på med egentligen?"
"Vadå?! Jag märkte nog att du gillade det."
"Det har inte med saken att göra, du kan inte behandla mig sådär och sen tro att allt är okej bara för att du kysser mig. Jag trodde att du skulle slå mig, du har väl en flickvän dessutom!"

"Det är över med henne, det betydde ingenting. Jag kunde bara inte låta någon få reda på vad jag är. Jag trodde verkligen att du skulle förstå."

"Åh, nej, jag förstår. Jag har inte heller berättat för någon. Eller, mina syskon vet, dom listade ut det, men ingen annan."
"Jag skulle bli utkastad ur fotbollslaget om någon visste, så du får inte berätta för någon! För då slår jag dig på riktigt!"
"Jag ska inte berätta! Så, du gillar mig verkligen?"
Jake fick ett uttryck i ansiktet som Marvin inte kunde tolka, men på någon sekund var det borta och deras ögon möttes. Han kände sig knäsvag igen när dom närmade sig varandra och han visste att det här var så mycket mer än bara passion.