"Jag känner verkligen inte för att gå någonstans idag, kan du inte be någon annan?"
"Frost, jag har sett fram emot det här hela veckan och du lovade att följa med så nu får du se till att göra det också."
"Hjälper det om jag säger att jag är döende?"
"Nej, kom nu."
"Okej okej, jag kommer väl då."
Kelly hade kämpat sedan balen för att få Frost på bättre humör och hade till slut lyckats övertala honom till att följa med till second hand-butiken där hon älskade att spendera timmar med att titta på alla skatter som folk gjort sig av med.
Väl där tog det inte lång tid innan Kelly försvunnit in i ett rum fullt av gamla prydnader medan Frost knappt hann innanför dörren innan han tvärstannade med blicken fäst på en tjej han aldrig sett förut. Hon stod och tittade på böcker och han kände att han var tvungen att ta reda på vem hon var.
Utan att tänka vidare stod han snart framför henne, utan att ha en aning om vad han skulle säga. Hennes stora ögon mötte hans egna och han tittade generat bort och fick syn på boken hon tittat på. Han kände genast igen namnet på författaren och blygheten ersattes av ren förvåning.
"Läser du Terry Pratchett?!"
"Han är bara min favorit-författare, jag har nästan alla hans böcker. Har letat efter just den där jättelänge och nu när jag har hittat den så har jag såklart inte råd att köpa den."
För ovanlighetens skull så fick deras gemensamma intresse Frosts vanliga lite klumpiga sätt att prata med tjejer på att försvinna helt och dom pratade på obehindrat en stund.
När hon tystnade efter ett tag så kom han dock av sig lite, som tur var så fortsatte hon att prata så han hoppades att hon inte skulle märka något.
"Jag är ny här i stan och det skulle vara jätteroligt att få lära känna dig lite bättre, jag har inga vänner här än. Jag måste gå hem nu men vi kanske kan träffas igen imorgon?"
"Åh, eh, självklart! Var ska vi ses?"
"Jag har hört att det ska finnas en strand i närheten, du kanske kan visa mig den? Klockan 12?"
"Det låter jättebra!"
"Innan jag går, skulle jag kunna få veta ditt namn?"
"Åh, visst ja. Frost."
"Frost? Vilken annorlunda namn. Jag gillar det. Jag heter Lana."
Han tittade efter henne även en stund efter att hon försvunnit ut genom dörren. Hans tidigare dåliga humör var som bortblåst och han visste att han var förälskad.
Till slut vände han sig mot bokhyllan igen samtidigt som han hörde Kellys röst bakom sig.
"Så det är här du gömmer dig! Jag är redo att åka hem, ska du ha något?"
"Bara den här boken, sen kan vi åka. Hittade du något?"
"Nya skatter som alltid."
Hon visade upp en gammal porslinselefant och ett grönt gosedjur som han inte kunde se om det skulle föreställa en björn eller en lama, han sa dock inget utan letade upp dom pengar han hade med sig och kände sig lättad när han såg att det precis räckte till boken han höll i.
Dagen efter hade Frost kommit till stranden en halvtimme tidigt, vilket han snart ångrade när nervositeten satte in. När klockan visade 12.05 mådde han nästan illa av oro över att Lana inte skulle dyka upp eller att hon skulle bli sur över picknicken han ordnat.
Strax därefter dök hon upp och hennes ansikte lyste upp när hon fick syn på honom. Han reste sig snabbt och var nära att tappa balansen medan han fumlade efter en låda han haft med sig som han snabbt gömde bakom ryggen.
Han tog några snabba steg och var snart framme vid henne. Han kände sig lite dum nu när hon väl var här och undrade om han gjort för mycket. Det var ju inte en dejt, hon ville bara få en ny vän. Det var dock för sent för honom att göra något åt det så han tog mod till sig och räckte fram paketet han slagit in kvällen innan.
"Ehm, jag har något till dig."
Hon såg lite fundersam ut innan hennes leende förgyllde hennes ansikte igen. Hon öppnade försiktigt sin present och stirrade mellan boken och Frost några gånger innan hon gav honom en lätt kram.
"Åh, tack! Du är otrolig, jag vet inte vad jag ska säga."
"Du behöver inte säga något, jag vill att du ska ha den. Jag har aldrig träffat någon som gillar Terry Pratchett mer än mig förut. Är du hungrig? Jag fixade lite mat åt oss."
Han visade med handen mot filten och hon följde efter honom och satte sig ner.
Samtalet flöt på bättre än vanligt för Frost och han kände att han bara fick mer och mer känslor för Lana för varje minut som gick. Han hoppades verkligen att hon kände likadant för allt han kunde tänka på var att komma närmare henne medan hon berättade om var hon kom ifrån och sin familj och han berättade om sin familj och vad som fanns att göra i stan, vilket inte var särskilt mycket på ett så litet ställe som Appaloosa Plains.
Efter flera timmar så började det bli dags för båda två att röra sig hemåt och efter att ha hjälpts åt med att vika ihop filten så tog han mod till sig och sträckte sig efter hennes händer. I en sekund eller två var han livrädd över att det var ett misstag, sen kände han hur hon kramade hans händer lätt och hans hjärta var nära att hoppa ut ur bröstet av lycka.
En lång tystnad la sig över stranden och Frost började känna pressen att säga något men kunde verkligen inte komma på något passande. Han letade febrilt efter något att säga, vad som helst och han upptäckte inte ens att Lana närmade sig försiktigt.
Det var först när hennes läppar mötte hans egna som han tog sig tillbaka till verkligheten och han tippade nästan framåt när hon drog sig tillbaka igen. Han kunde känna en svag smak av jordgubb från hennes läppglans och han ville dra henne till sig igen.
Han nöjde sig med att lägga armarna om hennes midja och det blev några försiktiga kyssar innan dom skildes åt. Han var knappt medveten om hur han tog sig hem, men han var övertygad om att han svävat på moln hela vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar