Kapitel 159

Veckorna gick och Frost kom inte ur sin nedstämdhet. Han var inte ledsen över Gina, vilket förvånade honom, men innerst inne hade han nog vetat att det inte var på riktigt, att det bara var ett sätt för honom att fly ensamheten. Det var den där ensamheten som åt upp honom inifrån, trots att han var omgiven av sina syskon. Som tur var så var Kelly som vanligt snabb med att ta på sig uppdraget att muntra upp honom och till skillnad från tidigare gånger så uppskattade han hennes försök den här gången. Det gjorde dock inte hennes del av det hela särskilt mycket lättare.

"Frost, du är omöjlig. Du vill inte göra något, du skrattar inte åt mina utmärkta skämt och du slutar bara skrynkla till lakanen i min säng om Lucien är på bra humör och vill göra något med dig."

Hon hade hittat det hon letade efter på internet och stängde av datorn.
"Jag vet precis vad du behöver."
"Om du så mycket som nämner "trädskådning" igen så går jag till min egen säng."
"Nej nej, det var en dålig idé, jag tror inte att det har dykt upp några nya träd sen jag var ute förra veckan och jag har tappat min kikare. Det du behöver är, en till katt!"

Frost tittade på henne och funderade en stund.
"Vet du vad? Det är ingen dum idé. Lusse kan nog må bra av att ha en annan katt som sällskap och jag kanske till och med får en katt som inte försöker döda mig var och varannan dag."
"Men kom då, vi måste hitta Evert. Vi kan inte skaffa en katt utan honom."
Hon rusade ut genom dörren i jakt på sin pojkvän och Frost följde sakta efter med det närmaste han kommit ett leende på flera veckor.

Tre timmar senare kom trion tillbaka från katthemmet och Frost hade en fluffig katt i famnen. Kelly tittade skeptiskt på kattungen.
"Jag tycker fortfarande att du skulle ha valt den randiga katten."
"Du menar den som dom var tvungen att ta ut ur rummet för att den skulle sluta attackera mig?"
"Ja, den var ju ursöt och så lekfull. Den där ser ju inte riktigt rätt ut, är du säker på att hon inte har sprungit in i en vägg?"
"Hon är precis som hon ska vara, en snäll katt är precis vad jag behöver. Eller hur Lora?"
Han lyfte upp katten till ansiktet och hon svarade med att stryka sig mot hans näsa och spinna högljutt.

Han satte ner henne på golvet och hörde ett svagt morrande bakom sig.
"Lusse, var snäll mot Lora. Hon bor här nu."
Den grå katten rörde sig sakta fram mot nykomlingen och Frost var lite orolig över hur han skulle bete sig.

Lora började fjanta runt och ville leka vilket Lucien visade sig vara alldeles för stolt för. Han hade tydligen inget att göra med en fjantig liten kattunge.

Men hon gav sig inte och han mjuknade efter en stund och petade lite försiktigt på henne. Lora svarade med att attackera hans tass. Frost stod länge och tittade på när katterna lekte tillsammans. Mötet hade gått mycket bättre än väntat.

"Så det är här ni brukar hålla till, du och Kim?"
Jake såg sig omkring i växthuset med en oimponerad min. Efter att Marvin fått sin nya stil så hade han fått börja umgås lite med det populära gänget på skolan och därmed var det ganska riskfritt att följa med honom hem utan att någon skulle börja ana misstankar. Han var dock inte särskilt road av Marvins hobby.

Marvin grävde vant runt i jorden i jakt på minsta lilla ogräs, nöjd över att han äntligen slapp smyga runt för att få umgås med Jake.
"Jo, han kommer hit flera gånger i veckan för att hjälpa till med plantorna."
"Så, ni är här inne, alldeles ensamma?"
"Ja, det är ingen annan som är intresserad av växter så vi blir sällan störda."

Jake tystnade och sänkte blicken. Marvin torkade av händerna på byxorna och tittade på honom.
"Är det något som är fel?"
"Nej.. Jag vet inte.. Jag gillar bara inte att du spenderar mer tid med honom än med mig. Ensam dessutom."

"Jag spenderar gärna all min tid med dig om jag får, och oroa dig inte, det var länge sen det hände något mellan mig och Kim."
Han rörde sig närmare. Jake stelnade till och knuffade undan honom.
"Inte här, tänk om någon ser oss! Vänta nu, vad menar du? Har det varit något mellan er två?"

"Snälla Jake, det var ingenting. Det var innan det var något mellan oss. Det är dig jag vill vara med."
Jake vände sig bort och stirrade ut i luften.
"Jag vill tro på det. Men jag har alltid känt att jag inte kan lita på den där Kim. Jag vill inte att du träffar honom mer."
"Men, han är min enda vän.. Kan du inte se att det är dig jag älskar?"
"Du får välja. Honom eller mig."