Kapitel 160

Dexter stod utanför huset och trampade runt otåligt när han äntligen såg en taxi svänga runt hörnet. Det här besöket hade varit planerat i några veckor nu och han såg fram emot att få spendera tid med sin bror. Han hade inte alls haft den tid för familjen som han hoppats på under somrarna då han haft extrajobb på sjukhuset varje sommar sedan han börjat på läkarutbildningen.
 

"Frost! Du lyckades ta dig hit ändå." Han kramade om sin bror som verkade mer munter än vanligt.
"Vadå, trodde du att jag skulle tappa bort mig på vägen?"
"Du är en timme senare än väntat.."
Frost blev tyst i några sekunder innan han bytte ämne. Han ville inte medge att han först tagit fel buss.
"Så, det är här du bor? Det ser ganska stort ut ändå."
Dexter plockade upp Frosts väska och började gå in.
"Kom så ska jag visa dig runt. Det är bara jag och Teri hemma just nu så du får träffa dom andra senare."

Dexter ställde undan väskan och började prata om livet på universitetet. Frost tyckte att det lät så spännande med alla fester och olika påhitt som dom verkade ha för sig där. Dexter hade just frågat hur det var med alla där hemma när ytterdörren öppnades bakom dom.

In gick den vackraste tjej Frost någonsin sett och han kunde inte annat än stirra på henne.
"Hej Kara, vad gör du hemma redan?"
"Jag pallar inte med teater längre, dom försöker bara få mig att vara någon jag inte är."
"Så, byter du tillbaka till konst som huvudämne då eller?"
"Nej, det är Estebans grej. Jag funderar på kommunikation eller nåt. Eller, har ni nån plats över på din linje?"
"Kara, jag och Teri går den mest avancerade och tävlingsinriktade läkarutbildningen den här skolan har.."
"Jaja, jag hittar nog något."
Hon försvann uppför trappan och Frost fortsatte att stirra efter henne.

"Tänk inte ens tanken."
Frost slet blicken från trappen och vände sig mot sin bror igen.
"Vad menar du?"
"Jag känner igen den där blicken. Det är bäst att du låter bli Kara, hon är inte din typ."
Frost ville fråga mer om vad han menade men blev avbruten av ett bekant röst.

"Hej Frost! Jag tyckte jag hörde din röst."
Först kände han knappt igen henne, Teri hade förändrats otroligt mycket sen han såg henne sist. Hennes utstrålning var så annorlunda. Från att ha varit lugn och ganska försiktig så kunde han nu känna en helt ny energi från henne, för att inte tala om hennes nya klädstil.
"Jag hoppas att du kan förlåta oss men jag och Dex har precis fått ett arbete att skriva som ska vara klart på måndag, så vi måste verkligen iväg till biblioteket för att jobba på det. Tror du att du klarar dig själv tills ikväll?"
"Jadå, ni har ju en tv. Jag kan alltid se film eller nåt."

Det dröjde inte länge innan Frost satt ensam i soffan. Han var besviken över att Dexter inte hade tid nu när han väl tagit sig dit men förstod ändå att studierna var väldigt viktiga för honom.
"Är du helt ensam?"
Han tittade upp och fick en mindre chock, Kara hade gjort en total förvandling sen hon kom hem och hade det inte varit för hennes röda hår så hade han knappt känt igen henne.
"Eh, ehm.." Han kämpade för att få fram några ord över huvud taget.
"Jag tänkte dra på en fest, ska du med?"
Frost tänkte på vad hans bror sagt och kände att det troligen var bäst att låta bli. Han öppnade munnen för att tacka nej men blev förvånad när han istället sa, "Okej."

Det var inte lätt att passa in för Frost när dom kom fram till festen. Kara satte igång att dansa direkt medan han satte sig på en bänk och såg sig omkring. Han var helt klart yngst där, dom flesta såg ut att vara över 20 och han förstod inte hur han skulle kunna ha något gemensamt med någon av dom.

Kara kom fram till honom och var fast besluten att få med honom på festandet.
"Kom igen nu, dansa med mig."
"Men, jag kan inte dansa."
"Äh, kom igen nu, alla kan dansa, du behöver bara släppa loss lite."

Hon drog upp honom på fötter och sprang iväg. När hon kom tillbaka räckte hon över ett plastglas åt honom.
"Drick det här så kan du dansa med mig sen."
Han tog emot glaset och smakade försiktigt på innehållet. Det smakade lite annorlunda, men gott.

Det var ljust när Frost öppnade ögonen. Han försökte sätta sig upp men rörelsen fick det att spränga i hans huvud så han la ner det på kudden igen. Han försökte se sig om i rummet men kände inte igen sig alls. Han såg sina kläder utspridda på golvet och paniken började sätta in. Vad hände egentligen?
Så började några minnen återvända.

Han kom ihåg att han dansade med Kara, hon skrattade och verkade ha jätteroligt..

Han mindes ett kegstand..
"Kom igen Frost, det är din tur."

Han mindes en kyss..

Fler kyssar när dom ramlade genom ytterdörren till huset i sin iver att ta sig in..

Han såg Kara framför sig när hon ledde honom mot sitt sovrum..

Åh nej, vad har jag gjort? Med Dexters rumskompis dessutom!

Han hörde djupa andetag bakom sig och vände sig om.

Men synen han möttes av var inte vad han väntade sig. Istället för Kara så låg en okänd man där, lika lättklädd som han själv. Han skrek till och ramlade ur sängen.

"Så det var hit du tog vägen. Jag började undra när du aldrig dök upp inatt."
Frost slet åt sig sina kläder och försökte gömma sig bakom dom så gott han kunde. 
"Jag.. Jag.. Vad hände egentligen?"
"Äh, du drack lite för mycket och gick väl vilse på väg till mitt rum." Kara la märke till hans minst sagt plågade ansiktsuttryck och fortsatte. "Ta det lugnt, Esteban här sover genom allt, han märkte nog inte ens att du var här. Dexter är vaken förresten, han har gjort frukost."

Frost åt sin frukost i tysthet medan Dexter iakttog honom.
"Du inser väl att jag blev orolig när du inte var här igår? Om det inte var för att Miguel sett dig med Kara så hade jag inte haft en aning om var du var."
Han fick inget svar och Frost fortsatte att stirra ner på sin nu tomma tallrik.
"Jag är glad att du tog dig hem igen, jag blev orolig att Kara skulle ha lämnat dig någonstans när jag hörde henne komma hem och leva om."
Frost sjönk ihop mer och såg skyldig ut.
"Frost? Snälla, säg att det inte var du som var orsaken till det där oväsendet. Jag sa ju åt dig att hålla dig ifrån henne.."

"Hålla sig ifrån vem? Du menar väl inte mig Dex?"
Kara stegade in i köket med ett lekfullt leende på läpparna.
"Kara, jag har inget emot dig, det vet du. Men nu gäller det min bror, han är alldeles för ung för dig."
"Jag fyller faktiskt 18 nästa vecka!" Var Frost snabb med att utbrista, för att genast tystna när Kara började prata igen.
"Äh, ta det lugnt, han vet att det vi bara hade lite roligt. Inget hände så oroa dig inte, han är en riktig liten gentleman."
Frost rodnade lätt och undvek att möta hennes blick.
"Förresten så sov han hos Esteban inatt."
Dexter höjde på ett ögonbryn och synade sin bror som fokuserade ännu hårdare på sin tallrik. Frost insåg att det var bäst att försöka byta ämne så att inte alla detaljer om vad som hänt skulle komma fram.
"Dex, hur gick det med arbetet igår? Kan vi inte hitta på något roligt bara vi två idag?"
"Åh, ja, självklart. Vad tror du om att bowla?"

Frost andades ut nu när dom var inne på ett säkert ämne och resten av tiden spenderade han huvudsakligen med Dexter. Men han kunde inte låta bli att titta efter Kara när hon var i närheten.