Kapitel 69

Det var ingen i familjen som hade något emot flytten, särskilt inte när dom fick reda på att huset dom skulle bo i var mer än dubbelt så stort som det gamla samt hade en trädgård på taket. Deras nya hem var beläget i St Claire, just utanför centrum. Det var något helt annat än Appaloosa Plains samtidigt som småstadskänslan fanns kvar i utkanterna.

Fiona började slappna av igen, men såren var för djupa för att enbart meditation och en ny utsikt skulle lösa hennes problem.

Efter en allvarlig diskussion med Clara så bestämde dom sig för att hon skulle åka iväg på ett behandlingshem en bit från stan, för att få hjälp med sina problem. Hon skulle få spendera några dagar till hemma innan det var dags att åka och Clara passade på att umgås så mycket som möjligt med henne.

Liam hade länge gått och väntat på att slå igenom på riktigt men alltid hindrats av att ha bott så långt från någon större stad. Det dröjde inte länge innan han var uppbokad på spelningar nästan varje kväll och fans började springa fram till honom på gatan för att få autografer. Hans dröm hade äntligen gått i uppfyllelse och tidningarna kallade honom för en röstlegend.

Precis som när hon var yngre så fortsatte Ofelia att komma och se Liam uppträda så ofta hon kunde. Men hon passade numera på att smita iväg innan showen var över för att slippa åka hem med honom efteråt.

Istället gav hon sig ut på stan och besökte barer där hon allt som oftast lyckades få tag på drinkar från lättlurade bartendrar.

Hon hittade många intressanta män att prata med som gärna följde med på hennes nattliga äventyr.

En av hennes favoriter var att ta sig in på badhuset efter stängning och bara flyta runt i bassängen och filosofera med sina nyfunna vänner. Eller hångla i bastun.

Hon lärde sig snabbt vilka bartendrar hon kunde flörta sig till gratis drinkar från. Inte för att hon hade något emot att flörta med vissa av dom.

När hon väl kom hem så var det antingen tidig morgon eller med polisbil. Hon hade dock alltid någon ursäkt som fick Clara att inte vara för hård mot henne, Ofelia var glad att inte ens hälften av hennes upptåg nådde föräldrarnas öron, då hade hon inte varit tillåten att lämna huset längre. Inte för att det var något problem heller, det gick utmärkt att klättra ner från balkongen utanför hennes fönster om hon råkat få utegångsförbud.

Kapitel 70

Kapitel 68

Clara hade sett hur dåligt Fiona mått ett bra tag nu och bestämde sig för att ta med henne på en kampsportsturnering i Kina.

Miljöombytet verkade göra gott och Fiona fyllde sina dagar av träning, några matcher och massor med meditation.

Meditationen hjälpte henne mycket och det var lätt att släppa alla problem i den nya omgivningen. Långt borta från alla som sårat henne.

När hon återvände hem till Appaloosa Plains så blev hon glatt överraskad över att någon faktiskt saknat henne. Joey var två år äldre och hon kunde inte tro det, men han flörtade med henne.

Hon blev helt till sig över det faktum att någon var intresserad av henne, den töntiga, blyga tjejen som ingen brydde sig om i vanliga fall. Joey var dessutom en av dom populäraste killarna på skolan. Hur kunde hon ha så tur helt plötsligt?

Veckorna som följde flöt ihop i ett rosa skimmer. Så kom en dag då dom hade huset för sig själva och Joey tyckte att det skulle vara ett perfekt tillfälle att få lite ensamtid. Fiona blev lite nervös när han började leda henne mot sovrummet, men följde med, nyfiken på vad han ville.

Det var inte den bästa upplevelsen hon haft, men hon var glad så länge hon fick vara vid hans sida. Vilket det snart visade sig att hon inte skulle vara länge. Han reste sig snabbt ur sängen, klädde på sig och började gå. När Fiona följde efter honom fräste han till om att hon inte skulle vara klängig och att han behövde tid för sig själv. Hon kunde inte annat än att stå kvar och se på med tårfyllda ögon när han smällde igen ytterdörren efter sig.

Fiona var snabbt tillbaka i sina gamla vanor. Läxor, träning, tårar och en ilska som bara blev värre när Joey återvände till huset, denna gången i sällskap av Ofelia.

Resan till Kina hade gjort Fiona gott, men Clara insåg att en sådan kortsiktig lösning inte skulle ha någon vidare effekt på ett så stort problem. Fiona tränade mer och mer samtidigt som hon åt mindre och mindre. I rädsla om vad som skulle kunna hända om det fortsatte på samma sätt beslöt sig Liam och Clara för att göra miljöombytet lite mer permanent.

Kapitel 67

Stämningen i huset hade minst sagt förändrats efter balen. Marcia kom över en dag för att diskutera dom sista detaljerna om Willias flytt med Liam, som vid det här laget insett att han inte hade särskilt mycket att säga till om nu när Willia snart var vuxen och allt.

Det blev ett ganska känslosamt avsked för Clara som så länge sett Willia som sin egen dotter. Men det var inte alla som kom springandes med avskedskramar.

Fiona försökte att fokusera på skolarbetet och hoppades på att det skulle skingra tankarna på alla som övergivit henne. Först Eric som numera var tillsammans med Ofelia och nu Willia.

När skolarbetet var avklarat gick hon istället över till träning för att försöka glömma. Men inom henne fanns det fortfarande lite hopp om att om hon bara blev perfekt så skulle Eric välja henne istället.

Men det var inte lätt att hålla hoppet uppe när hon fick se honom klistrad mot Ofelias ansikte både i skolan och hemma.

Särskilt inte när hon själv befann sig några enstaka meter därifrån, kämpandes med att hålla fokus på en bok.

Ännu värre blev det när hon såg hur Ofelia behandlade honom. Tex genom att bjuda hem andra killar till jacuzzin.

Hon tog sig långt inom kampsporten på den ilska hon kände mot sin syster och tränade hårt tillsammans med Clara för att få utlopp för sina känslor på något sätt.

Kapitel 66

Ända sedan datumet för balen sattes har Ofelia haft Zack efter sig mer än vanligt och varje dag har han frågat om hon vill gå på balen med honom. Den här dagen tog han dessutom chansen att följa med Eric över bara för att få in frågan en extra gång. Ofelia, som var mer än less på honom, fick en idé när hon såg Fiona och Eric stå och prata nervöst med varandra.

Fiona hade länge väntat på att Eric skulle fråga henne till balen och nu var det bara en dag kvar så hon hade bjudit hem honom för att ge honom en sista chans att ställa frågan. Hon hade länge tyckt om honom som mer än en vän men hon var alldeles för blyg för att våga ta första steget och riskera att skämma ut sig om han inte tyckte likadant.

Han tittade ovanligt mycket ner i golvet idag och verkade ha svårt att komma på något att säga. Han började sedan försiktigt och väldigt tyst säga "Vill du..".

Ofelia avbröt honom, "Gå på balen med mig." Mitt i överraskningen över att hon ens pratat med honom så fick han bara fram ett "O-okej..".

Fiona kunde inte tro sina ögon, hon som trodde att han skulle fråga henne och så väljer han att gå med Ofelia. Hennes hemska syster som aldrig sagt ett snällt ord till honom. Hon kunde inte hålla tillbaka tårarna och sprang in på sitt rum.

Ofelias plan fungerade, i skolan dagen efter hade hon knappt sett röken av Zack. Att Fiona var upprörd hade hon knappt lagt märke till. När det var dags att bege sig till balen var stämningen i limousinen väldigt spänd. Eric vågade knappt titta på Fiona som satt där med rödgråtna ögon, Clara hade övertalat henne om att hon borde gå på balen även om hon inte hade någon dejt. Då och då slängde hon elaka blickar mot Ofelia som trots situationen verkade ganska obrydd om det hela.

Fiona plågade sig igenom kvällen. Så fort Zack varit i närheten hade Ofelia varit som ett plåster på Eric och så fort han försvunnit utom synhåll hade hon ignorerat honom och flörtat med första bästa kille som föll henne i smaken medan Eric hämtade bål eller gjorde något annat åt henne. Han hade inte gett Fiona någon uppmärksamhet alls, inte ens en blick åt hennes håll där hon stått ensam i ett hörn. 

När kvällen var över var hon rasande. Hon var arg på sin syster som stulit hennes bästa vän, hon var arg på Eric som valt Ofelia över henne och hon var arg på sig själv för att hon inte var bra nog åt honom. Hon skyndade sig hem direkt när balen var över och låg vaken hela natten medan tankarna snurrade runt i huvudet på henne.

Ofelia hade däremot inte en tanke på att åka hem utan begav sig ut på stan för att plåga grannarna. Hon begav sig inte hem förrän äggen var slut och kastarmen trött, helt nöjd med dagen.

Kapitel 65

Födelsedagarna har kommit tätt efter varandra ett tag och nu var det Ofelia och Fionas tur att ge sig in i tonårstiden. Ju äldre tvillingarna blir desto mer olika blir dom varandra.

Ofelia som alltid tagit efter sin far spenderar numera dagarna med att spela på sitt nya trumset med en dröm om att starta ett eget band och bli känd.

Men det finns alltid tid över till att spela grannarna några spratt.

Familjen kommer inte heller undan hennes illdåd och särskilt utsatt är stackars WIllia som nu bara väntar på dagen då hon ska få flytta ut ur huset.

Fiona tar istället mer och mer efter Clara. Hon har fått några privatlektioner i kampsport och tränar varje dag för att en dag kanske bli lika bra som sin mor.

Hon är även noga med sin kost och lär sig laga nya spännande rätter hela tiden. Hon vill att allt omkring henne ska vara perfekt och det gäller även henne själv.

Kapitel 64

Willias uppväxt har inte riktigt varit som planerat, hennes klumpighet och oöverträffade förmåga att sätta krokben för sig själv har lett till många sjukhusbesök och mycket tid hemma från skolan vilket har lämnat henne utan några vänner utöver Fiona. Lägger man till det faktum att hon alltid känt sig annorlunda jämfört med sina systrar så har känslan av ensamhet varit oundviklig. Men nu var det dags för henne att fylla år och hon var fast besluten om att börja om på nytt och skaffa sig det liv hon alltid önskat.

 Det var knappt att hon hann blåsa ut ljusen på tårtan innan det ringde på dörren. När hon öppnade den så fann hon sig själv stirrandes in i vad som såg ut som hennes egna ögon. Kvinnans hår hade samma färg som hennes eget och verkade vara precis lika svårkontrollerat.

Innan hon hann säga något så blev hon ryckt in i huset igen och dörren smällde igen rakt i ansiktet på henne. Liam hade fått syn på Marcia och han var allt annat än glad. Willia försökte lyssna till vad han sa men Clara var snabb med att skicka henne till sitt rum och när hon kom ut igen var kvinnan borta.

Dom kommande veckorna spenderade Willia med att måla oändligt många tavlor. Varje gång hon frågade om den mystiska kvinnan skickade Liam henne till sitt rum och hon försökte få ut sin frustration genom färgerna.

Men när Liam var iväg på en turné så passade hon på att kräva en förklaring av Clara. Hon visste att det alltid var lättare att få sin vilja igenom utan honom i huset. Clara såg väldigt nervös och skamsen ut men till slut kom hela historien fram. Allt om hur dom levde i ett stort hus tillsammans med faster Rakel och hennes vän Marcia, Liams otrohet, Marcias försvinnande och vad som hände efteråt.

Clara avslutade med att säga att hon älskar henne som sin egna dotter men att det är upp till henne om hon vill ta kontakt med sin biologiska mor.

En vecka senare befann sig Willia på stranden och det var dagen för det planerade mötet med hennes riktiga mamma. Hon visste inte vad hon ville ha ut av det hela, men hon var fast besluten om att se vem Marcia var. Det var lite stelt och många utdragna tystnader i början men efter en stund så började båda slappna av och dom pratade om allt och ingenting i flera timmar.

Under dom kommande månaderna blev det många samtal och möten mellan mor och dotter, tills en dag när Willia under ett besök utbrast att hon ville bo med Marcia.