Kapitel 64

Willias uppväxt har inte riktigt varit som planerat, hennes klumpighet och oöverträffade förmåga att sätta krokben för sig själv har lett till många sjukhusbesök och mycket tid hemma från skolan vilket har lämnat henne utan några vänner utöver Fiona. Lägger man till det faktum att hon alltid känt sig annorlunda jämfört med sina systrar så har känslan av ensamhet varit oundviklig. Men nu var det dags för henne att fylla år och hon var fast besluten om att börja om på nytt och skaffa sig det liv hon alltid önskat.


 Det var knappt att hon hann blåsa ut ljusen på tårtan innan det ringde på dörren. När hon öppnade den så fann hon sig själv stirrandes in i vad som såg ut som hennes egna ögon. Kvinnans hår hade samma färg som hennes eget och verkade vara precis lika svårkontrollerat.


Innan hon hann säga något så blev hon ryckt in i huset igen och dörren smällde igen rakt i ansiktet på henne. Liam hade fått syn på Marcia och han var allt annat än glad. Willia försökte lyssna till vad han sa men Clara var snabb med att skicka henne till sitt rum och när hon kom ut igen var kvinnan borta.


Dom kommande veckorna spenderade Willia med att måla oändligt många tavlor. Varje gång hon frågade om den mystiska kvinnan skickade Liam henne till sitt rum och hon försökte få ut sin frustration genom färgerna.


Men när Liam var iväg på en turné så passade hon på att kräva en förklaring av Clara. Hon visste att det alltid var lättare att få sin vilja igenom utan honom i huset. Clara såg väldigt nervös och skamsen ut men till slut kom hela historien fram. Allt om hur dom levde i ett stort hus tillsammans med faster Rakel och hennes vän Marcia, Liams otrohet, Marcias försvinnande och vad som hände efteråt.

Clara avslutade med att säga att hon älskar henne som sin egna dotter men att det är upp till henne om hon vill ta kontakt med sin biologiska mor.


En vecka senare befann sig Willia på stranden och det var dagen för det planerade mötet med hennes riktiga mamma. Hon visste inte vad hon ville ha ut av det hela, men hon var fast besluten om att se vem Marcia var. Det var lite stelt och många utdragna tystnader i början men efter en stund så började båda slappna av och dom pratade om allt och ingenting i flera timmar.


Under dom kommande månaderna blev det många samtal och möten mellan mor och dotter, tills en dag när Willia under ett besök utbrast att hon ville bo med Marcia. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar