Vad vill hon nu?
"Gina, vad gör du här?"
Irritationen i hans röst fick henne att snäsa tillbaka.
"Vadå, är det förbjudet att vilja träffa sin pojkvän?"
"Jag är inte din pojkvän, det är slut mellan oss. Hur många gånger ska jag behöva säga det?"
"Det är inte slut, det kan inte vara det! Dexter, jag älskar dig! Vi kan lösa det här! Jag gör vad som helst, bara du stannar med mig."
Hon sträckte ut handen för att försöka smeka hans kind och han tryckte henne ifrån sig.
"Gina, det finns inget vi och du måste sluta dyka upp så här. Gå härifrån nu och håll dig borta från mig!"
Hon vägrade lyssna på honom och tårarna rann, men hon rörde sig inte ur fläcken. Dexter övervägde att dra henne därifrån men gick istället in i huset och kunde se henne gå sakta hemåt efter en stund. Det hade gått några veckor sedan han gjort slut med henne och hon dök upp överallt för att försöka få honom att ta henne tillbaka. Han hade aldrig haft det här problemet med någon av sina tidigare flickvänner men Gina var envis. Det faktum att han inte hade någon ny verkade göra det svårare för henne att förstå att det verkligen var över mellan dom. Men det var han fast besluten om att ändra på.
"Får jag sitta här?"
"Det är ett fritt land."
Hon tittade inte ens upp från sin bok när hon svarade och fortsatte att läsa medan han satte sig.
Dexter satt tyst en stund och hoppades på att hon skulle slita blicken från boken om så bara för en sekund för att få lite mer kontakt med henne innan han började prata. Det verkade dock inte hända när hon fortsatte att ha blicken klistrad på sidorna även medan hon vände blad.
"Vad läser du?"
Inget svar.
"Gå på en dejt med mig."
Hon slog igen boken och reste sig.
"Nej."
Hon började gå och han fick skynda sig för att hinna ikapp och få stopp på henne.
Hon vände sig tvärt när han rörde hennes arm.
"Varför ger du inte upp?"
"Jag gillar dig."
"Du känner mig inte ens. Ändå kommer du hit varje dag trots att du alltid får samma svar."
"Varför vill du inte gå på en dejt med mig. En dejt, det är allt jag ber om."
"Varför mig? Du kan få vem som helst. Alla tycker att du är så otroligt snygg, charmig och perfekt och dom blir så till sig över dina vingar att dom glatt kastar sig över dig. Välj nån av dom, för jag faller inte för det."
Hennes vanliga oberörda ansiktssuttryck hade ändrats till en bestämd min som bara gjorde Dexter mer inriktad på sitt mål.
"Därför, Teri, det är precis det du sa nu som gör dig så speciell. Du ser förbi allt det ytliga som är det enda dom andra vill ha. Jag har sett dig i debattklubben och det finns ingen där som har en chans mot dig, du har bäst betyg i din klass och du läser böcker som faktiskt är intressanta. Jag är så less på ytliga tjejer som inte bryr sig om annat än kläder och fester och inte kan hålla ett intressant samtal, som bara vill ha mig för att visa upp mig för sina vänner."
"Är det meningen att jag ska tycka synd om dig? Stackars populära Dexter som blir tillsammans med den ena korkade tjejen efter den andra. Du tror inte att du har en del i det hela? Trodde du att jag skulle kasta mig över dig bara för att du säger att jag är smart, och var fick du tag på mina betyg?"
"Nej, det trodde jag inte, men jag hoppades att du skulle ge mig en chans. Jag har förändrats, det har jag verkligen."
"Att du lyckats gå några veckor utan att dela saliv med någon annan betyder inte att du har förändrats."
Han kom av sig lite, men det var en av anledningarna till att hon var så intressant. Hon var utmanande. Dom andra tjejerna hade han kunnat imponera på utan att ens behöva anstränga sig, det räckte oftast med att bara vara tillgänglig.
"Jag ska bevisa det för dig."
"Gör som du vill, jag kommer inte att dejta dig."
Hon vände sig om och började gå igen, den här gången stod han kvar med ett leende.
Vänta bara, jag ska bevisa att jag har förändrats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar