"Jag har inte sagt det till någon och jag vill inte dejta."
"Men Ethel parade ihop er ändå, bara sådär?"
"Hon listade ut det för länge sen, innan jag ens var säker själv. Du vet hur hon är."
"Så.. Du och Kim?"
"Jag vet inte, vi har inte pratat sen den kvällen."
Marvins mobil pep till och han tog fram den ur fickan. Han stirrade på det okända numret innan han öppnade sms:et.
"Fick ditt nummer av Ethel, hoppas att det är okej. Kan vi träffas och prata? /Kim"
"Det verkar som att jag kommer få reda på vad det är snart."
Han pratade medan han skrev sitt svar.
"Var vill du ses?"
Det dröjde inte länge innan telefonen pep till igen.
"Växthuset om en halvtimme?"
Marvin kände sig märkligt nervös när han läste det. Han vill vara ensam med mig igen, vad vill han egentligen? Han valde att försöka ignorera den tanken medan han skickade iväg ett kort "Ok, ses då.".
Han fortsatte att stirra på telefonen en stund innan han la tillbaka den i fickan.
"Jag måste dra, klarar du dig själv nu?"
"Gå du, gå och var lycklig med din pojkvän."
"Han är inte min pojkvän."
Frost tittade menande på honom och Marvin insåg att han rodnade. Pojkvän, så långt hade jag inte tänkt. Undra om det är vad Kim vill.. Är det vad jag vill? Han gick iväg mot växthuset. Det var en halvtimme kvar innan han skulle dyka upp men han ville vara ensam med sina tankar för att försöka lista ut vad han ville innan dess.
Frost la sig ner i solen och blundade. Utan sällskap smög sig minnena tillbaka, Yvette och Nicky på stranden, Tiffani på balen och alla andra som gjort något elakt mot honom när han var yngre. Han kände hopplösheten och känslan av misslyckande smyga sig på.
Kommer jag någonsin att hitta någon? Vem skulle kunna tycka om mig? Jag kommer aldrig att bli lycklig, gifta mig, skaffa barn.. Jag kommer att dö ensam..
Som på beställning gick solen i moln och mörkret passade hans känslor. Så hörde han någon fnittra och när han öppnade ögonen såg han att det var Kelly som blockerade solen.
"Snälla Kelly, inte nu.."
Hon ignorerade hans ord, satte sig ner och strök med handen över hans hår.
"Frostie, jag kan se att du är ledsen. Jag tycker inte om när folk är ledsna så jag tänkte göra dig glad igen."
"Jag skulle bli väldigt glad om du lämnade mig i fred."
Han viftade bort hennes hand som hittade tillbaka till hans hår precis lika snabbt igen. Hon hade varit duktig på att muntra upp honom medan hon lärde honom att dansa, men det ändrade inte det faktum att han tyckte att hon betedde sig lite läskigt, som nu. Hon var alltid så glad och bubblig, för att inte tala om närgången, raka motsatsen till Frost. Att hon dessutom använt Everts smeknamn på honom från dag ett störde honom ännu mer.
"Jag vet vad du behöver! En dejt!"
"Hah, så jag kan bli dumpad igen? Jag tror inte det. Vem skulle ens gå med på en dejt med mig?"
"Jag har en kusin som du skulle passa jättebra med!"
En kusin, säkert lika galen som Kelly. Jag tror inte det.
"Du får hitta någon annan att leka matchmaker med, jag ställer inte upp."
Han ställde sig upp och väntade på att hon skulle protestera, men hon stirrade bara ner i gräset. Det hände ibland att hon bara försvann in i sin egen värld mitt i ett samtal och han fick en känsla av att något var fel. Det var nära att han la handen på hennes axel och frågade om det, men i sista stund ångrade han sig och lämnade henne där.
Marvin sneglade på sin klocka, 10 minuter hade dom suttit där utan ett ord. Eftersom det var Kim som ville träffas så tyckte han att det var hans uppgift att börja prata. Samtidigt var tystnaden olidlig och han ville inget annat än att bryta den, men han visste inte vad han skulle säga. Så nu satt dom där.
11 minuter, vad är det som är så svårt för honom att säga? Jag måste säga något, men vad?
Det var Kim som bröt tystnaden.
"Det som hände var.. Jag menar.. Jag ångrar det inte, men.."
"Vi känner knappt varandra, jag vet inte.."
Marvin anade var det var på väg.
"Du vet inte om du har några känslor för mig."
Kim satt stilla en stund innan han svarade.
"Ja.. Du är en bra kille, så mycket vet jag, det är inte det."
"Det är ingen fara Kim, jag känner likadant. Det var en ren impulsgrej det som hände och jag är glad att det hände. Men det kanske är bättre att vi bara är vänner."
"Så.. Vänner?"
Kim tittade på honom med ett svagt leende och Marvin visste att dom skulle bli nära vänner.
"Vänner! Jag skulle faktiskt behöva lite hjälp här i växthuset om du känner för det."
Kims ögon lös upp lite och stämningen lättade.
Dom pratade lite till, mest om plantorna och när Kim skulle komma förbi igen för att hjälpa till innan det var dags för honom att åka hem. Marvin sträckte ut armarna och gav sin nya vän en kram innan han gick.
Det var som om en elektrisk ström gick genom kroppen när dom rörde varandra och innan han visste ordet av möttes deras läppar än en gång. Det tog en stund innan dom lyckades slita sig från varandra och båda tittade generat på allt utom varandra. Marvin rättade till sin hatt och mumlade "Vänner.."
"Vänner ja.. Vi ses.." sa Kim innan han skyndade sig ut genom dörren medan han fixade till sin frisyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar