"Så, hon gav dig en katt."
Han suckade och stirrade in i väggen på andra sidan rummet.
"Ja, en katt som river och biter mig så fort jag kommer i närheten och förstör allt han kommer i kontakt med. Eller, inte allt han kommer i kontakt med, bara mina saker. Han har förstört 2 kuddar för mig redan och min favorittröja."
"Hon menade nog väl, men Crazy Kelly har ju alltid varit lite.. Du vet."
"Hon försöker verkligen muntra upp mig, men den här katten förvärrar bara saken. Han är bara ännu en i mängden som gör mitt liv till ett helvete. Varför ska allt vara så svårt?"
"Det behöver inte vara det. "
"Men så fort något bra händer i mitt liv så dröjer det aldrig länge innan allt förstörs igen. Jag fick en dejt till balen men blev förnedrad inför hela skolan, jag får en flickvän och hon faller för min bror, Kelly försöker göra mig glad och ger mig en katt som hatar mig. Jag gillar inte ens katter. Jag hatar mitt liv."
"Men allt kan väl inte vara dåligt i ditt liv. Något bra måste det finnas."
"Få se nu. Jag har ingen flickvän, inga vänner, mina föräldrar har åkt till ett annat land och vet inte ens när dom kommer tillbaka, jag har den värsta katten någonsin och jag kommer spendera resten av mitt liv ensam för att alla tjejer väljer Dexter över mig."
Han kände hennes hand på sin arm och mötte hennes blick.
"Frost, jag är din vän."
Han log lite men hann inte svara när något föll i golvet med en krasch.
"Jäkla kattskrälle, hur tog han sig upp på skrivbordet?"
Lucien tittade nöjt på blomkrukan som nu låg på golvet och jorden som var utspridd över mattan. Frost sneglade ilsket mot kattungen medan han satte sig på golvet för att städa upp röran. Gina klev ner från sängen och hjälpte till.
"Den där katten kommer inte att bli långlivad om han fortsätter så här. Nackdelen är att om jag gör mig av med honom så kommer jag verkligen att vara ensam tills jag dör. Dåligt sällskap är väl bättre än inget sällskap alls?"
"Frost, du är alldeles för hård mot dig själv. Om du bara såg dig omkring istället för att fokusera på allt dåligt i ditt liv så skulle du se att det finns personer som tycker om dig."
"Hah, och vart finns dom nånstans? Jag har då inte sett någon."
Han reste på krukan och hällde tillbaka det sista av jorden som gick att samla upp.
"Dom kanske finns närmare än du tror."
Hon kröp sakta fram till honom och han satt som förstenad medan han såg henne komma närmare.
"Menar du..?"
Hon stannade upp när hon var bara några centimeter ifrån honom.
"Schh.. Prata inte." Sedan slöt hon mellanrummet mellan dom.
Det dröjde inte länge innan Frost förstod varför Dexter hållt sig klistrad till Gina under deras förhållande. Hon var otrolig på att kyssas och han förlorade sig i stunden, resten av världen försvann och det var bara dom två.
Plötsligt slog Frosts hjärna bakut och han drog sig ifrån henne bäst han kunde.
"Nej, nej, nej, det här går inte. Det är inte rätt. Vi måste sluta."
Gina drog sig undan med en sårad min.
"Vad menar du? Gillar du mig inte?"
"Nej, nej, missuppfatta mig inte, det är inte det." Jag har inte ens haft tid att fundera över ifall jag gillar dig eller inte. "Jag visste inte ens att du gillar mig."
"Frost, jag har varit intresserad länge, jag har bara inte vågat närma mig."
"Men jag har bara varit singel i en vecka, jag vet inte ens om jag är redo för något än."
"Det är ingen fara, vi kan ta det lugnt. Inga krav. Låter det bra?"
Han funderade en stund. Nu när han tänkte efter så kände han sig faktiskt dragen till henne. Eller var det kyssen som gjorde det? Jag vill så gärna kyssa henne igen..
"Men du är Dexters ex."
"Vad har det med saken att göra? Det var över mellan oss för länge sen, jag ser ingen anledning till varför jag inte kan vara med dig."
"Hur som helst så vill jag prata med honom först. Är det okej med honom.. Så kanske vi kan gå på en dejt?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar