Ester, hon hade "försvunnit", som Ethel kallade det, några gånger till. Bara korta stunder, men det var tillräckligt för att hålla familjen på helspänn, särskilt när hon började prata om människor som dött långt innan hon föddes.
Dexter försökte skaka bort tankarna när han närmade sig parken. Han behövde en paus från allt elände och han hade inte varit i parken på hela veckan. Han höll tummarna för att hon skulle vara där.
Så fort bänken som hon brukade sitta på kom inom synhåll så kunde han se något ovanligt. Istället för den vanliga synen av Teri med näsan begravd i en bok så låg boken öppnad i hennes knä, men hennes blick var fäst på vägen han kom gående från och han var helt säker på att han såg henne le när hon fick syn på honom innan hon dök ner i sin bok och låtsades som om hon inte sett honom.
Han satte sig ned brevid henne utan ett ord. Han kände sig fortfarande lite nere över situationen hemma och tankarna ville inte lämna honom helt. Efter en stund la han märke till att Teri inte vände blad i boken och han insåg att hon inte fokuserade på att läsa som vanligt. Han väntade en stund till för att se vad som skulle hända, när hon plötsligt smällde igen sin bok och vände sin uppmärksamhet mot honom.
"Vad vill du?"
Han log inombords åt den lilla irritation han kunde uppfatta i hennes röst men höll masken.
"Vad menar du? Jag har inte sagt något."
Irritationen i hennes röst var mer tydlig den här gången.
"Du kommer hit varje dag och är så irriterande som du bara kan, sen försvinner du i en vecka bara för att komma tillbaka och inte säga ett ord till mig?"
"Så du räknade dagarna medan jag var borta?"
Hon suckade innan hon svarade.
"Det var en simpel observering. Ja, jag la märke till att du försvann. Är du nöjd nu?"
Han svarade inte, för en vecka sedan så hade det faktum att hon var den som började prata med honom gjort honom överlycklig och han hade spelat med för att få henne att erkänna att hon vant sig vid att ha honom där. Nu sjönk han istället tillbaka ner i sina tankar och stirrade tomt framför sig.
Han ryckte till när en hand viftade framför ansiktet.
"Hallå! Jorden till Dexter, vad är det med dig idag egentligen?"
"Åh, förlåt, jag är bara orolig.."
Teri hade aldrig sett honom så tidigare. Han verkade alltid så arrogant, ytlig och irriterande optimistisk i vanliga fall.
"Är det anledningen till att du inte har varit här?"
"Ja, men du vill säkert inte höra om mina problem. Jag borde inte ha kommit hit idag, jag ska nog gå."
Han reste sig för att gå men hann inte mer än några steg.
"Vänta." Teri ställde sig upp men han vände sig inte om. "Vill du prata om det?"
Han stod orörlig framför henne en stund innan han vände sig om med ett halvhjärtat leende.
"Spelar du schack?"
"Vad har schack med saken att göra?"
"Det är en lång historia, passande ett parti schack eller två."
Dom satte sig ned vid schackbordet i parken och ställde i ordning pjäserna medan Dexter började prata.
"Så, det har visat sig att min mamma hade en till personlighet när hon var ung." Han började spelet och väntade på hennes drag. "Den här personligheten försvann tydligen efter att min pappa dök upp." Teri genomskådade hans strategi och han blev av med ett torn. "Den senaste tiden har hon dock inte mått så bra, vilket har fått den här personligheten att komma tillbaka." Dexter gjorde vad han kunde för att vända spelet till hans fördel igen och tog ut hennes ena häst.
"Det är bara det att istället för att bara prata med henne som han gjorde förut så har han börjat ta över helt nu." Han insåg för sent vad Teri var ute efter och förlorade sin drottning. "Hon säger att hon försvinner till en annan plats och pratar med personer som dött för länge sen." Han lyckades vända spelet till sin fördel än en gång och närmade sig Teris kung. "Jag vet inte vad som kommer att hända med henne, men hon verkar bli sämre snabbt. Ingen av oss kan komma på någon lösning och läkarna kan inte heller hjälpa."
"Det måste vara hemskt att se något sånt hända sin egen mamma. Jag skulle nog inte kunna hantera det så bra som du gör." Hon genomskådade hans planer än en gång och förstörde dom på två snabba drag.
"Det tar på, men jag känner att jag måste vara stark, inte bara för hennes skull, utan för hela familjen. Pappa är ett vrak över det hela. Rafael och jag har fått ta över det mesta som måste göras hemma och jag försöker att hålla humöret uppe så att situationen inte blir värre än den redan är i huset. Det är bara tur att fyrlingarna är gamla nog för att kunna ta hand om sig själva för det mesta." Han tänkte snabbt ut en ny plan och såg vinsten närma sig.
"Pratar ni om det? Jag menar, får du något stöd av någon hemma?"
"Jag och Frost är väldigt nära, vi har pratat en del. Men han har dom andra fyrlingarna, dom fungerar bäst ihop. Jag önskar att Ford var här, det är något speciellt med en tvilling och just nu skulle jag behöva honom." Han såg Teri spela rakt i händerna på honom, några drag till bara.
"Det är mycket att bära för någon i din ålder, jag önskar att det fanns något jag kunde göra. Schack matt."
Dexter stirrade förvånat på schackbrädet, det var så länge sedan han förlorade sist. Han hade inte alls sett förlusten komma och han var mer imponerad av Teri än någonsin. Hon la märke till hans förvånade min.
"Vad är du så förvånad över?" Hon fick inget svar och han fortsatte att stirra på spelet. "Du menar väl inte att du aldrig har förlorat förut?"
"Ehm, inte sen jag var 8.." Han mötte hennes blick och fastnade i hennes gröna ögon. Det var hon som bröt ögonkontakten.
"Du, jag har hört talas om en fest i helgen, jag funderade på om det var något att testa på medan jag fortfarande är tonåring, men det känns konstigt att gå dit utan någon jag känner och du kanske behöver en paus från livet hemma. Du gillar att gå på fester va?"
"Det var ett tag sedan jag tog mig iväg på nåt sånt, jag gör dig gärna sällskap."
Dagens första riktiga leende spred sig över hans ansikte vilket gjorde Teri lite osäker.
"Bara som vänner, få inte för dig något annat."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar