"Jag blir lite sen, kommer så fort jag kan."
Det verkar som att jag blir ensam här ett tag, kan lika gärna hålla den nya tjejen sällskap så länge.
Han hade dock missat Gina som stod en bit bort och iakttog honom.
Han är här, jag trodde inte att han skulle komma. Hur ser jag ut?
Hon fixade till sin frisyr och småsprang sedan fram till sin föredetta pojkvän.
Hon blev genast orolig när hon såg hans öga.
"Men Dexter, vad är det som har hänt? Kom här så ska jag ta hand om dig."
"Gina, låt bli. Jag kan ta hand om mig själv. Låt mig bara va."
"Förlåt för att jag bryr mig! Jag trodde det var det man gjorde när ens pojkvän är skadad."
"Gina, jag är inte din pojkvän, när ska du inse det?! Lämna mig i fred nu."
Gina stegade irriterat iväg medan hon mumlade något som Dexter helst hade sluppit höra. Men han vände sin uppmärksamhet mot den ensamma tjejen igen istället för att tjafsa med sitt ex. Han tyckte inte om att se personer ensamma och eftersom han aldrig sett henne innan så var hon antagligen ny i stan och behövde nya vänner.
"Hej, är du här alldeles ensam?"
Hon hoppade till lite och svarade medan hon vände sig om.
"Nej, jag väntar på min pojk..vän.."
Hon kom av sig när hon mötte hans blick. Hon kunde inte sätta fingret på det, men hon visste att det var något speciellt med killen framför henne. Han var inte den första älvan hon stött på, men det var något, utöver vingarna, hans felfria ansiktsdrag och charmiga leende.
"Så du känner inte för att prata medan du väntar?"
"Ja, jo.. Gärna."
Hon följde efter honom och dom satte sig vid en av facklorna som blivit utställda runt dammen.
"Appaloosa Plains är ganska annorlunda jämfört med Bridgeport antar jag."
Hon gav honom en förvånad blick.
"Hur visste du att jag kommer därifrån?"
"Din dialekt."
"Jag har väl ingen dialekt?"
"Den är inte jättetydlig, men den finns där om man bara lyssnar."
Hon stirrade ut i luften istället för att se på honom. Så fort hon tittade åt hans håll så fastnade orden i halsen på henne och hon kunde knappt slita blicken. Hon visste inte varför hon reagerade på det sättet. Skärp dig nu, du har pojkvän! Ånej, nu missade jag vad han sa, fokusera.
Ingen av dom la märke till Teri som anlänt till festen men som valde att iaktta dom två på håll istället för att avbryta deras samtal. Hon hade inga problem med att se att tjejen Dexter pratade med var ännu en beundrare som föll för hans perfekta yttre och charmiga utstrålning.
Hon ville se hur han skulle hantera det hela för att veta hur han betedde sig när hon inte var med, så hon stod kvar och väntade på vad som skulle hända.
Medan dom pratade så började hon känna ett växande behov inom sig, ett behov att göra något. Hon visste inte vad det var exakt eller varför det fanns där. Men ju längre tiden gick desto svårare var det att stå emot. Han sa något om stadens sjukhus och sin dröm om att bli läkare när hon inte stod ut längre. Hon låste blicken i hans ögon och gjorde något hon aldrig trott att hon var kapabel till.
På bara några sekunder hade hon tagit sig fram till honom och lagt sina läppar mot hans.
Helt omedveten om att dom nu hade två åskådare.
"Du.. du har pojkvän!"
Dexter drog sig undan och var snabbt på fötter, osäker på hur han skulle hantera situationen.
Hans hjärna jobbade på högvarv i jakt på det bästa han kunde säga, när en välbekant röst avbröt hans tankegångar.
"Hur kunde du!"
Lana såg ut som en skrämd hjort där hon stod och stirrade på Frost. Dexter hade aldrig sett sin bror så upprörd förut.
"Jag är en timme sen till en fest som du ville att jag skulle gå på och du kastar dig över min bror?!"
"Din.. bror?"
"Missade du att se likheterna? Brydde du dig ens om att ta reda på hans namn innan du körde ner tungan i halsen på honom?"
Han fick inget svar och ilskan bara växte.
"Jag klarar inte av det här."
Med dom orden tog han fart och sprang mot skogen. Det fick fart på Lana och hon ropade efter honom medan hon sprang så fort hon kunde för att hinna ifatt.
Dexter var fortfarande i chock över vad som just hänt medan han såg dom försvinna i mörkret. På bara några minuter hade han gått från att vara trevlig mot en nyinflyttad tjej till att bli kysst av sin brors flickvän som han inte visste att han hade och fått se henne i full panik när hon blivit upptäckt.
Tur att Teri inte var här..
Han svor tyst för sig själv när han vände sig om och såg henne.
Dex, du kan fixa det här. Allt är inte förlorat än, så länge hon låter mig förklara.
"Teri, du måste lyssna på mig. Det var inte planerat, jag vet inte exakt vad som hände. Jag försökte bara vara trevlig mot henne och så.."
Teri avbröt honom med en lugn röst. För lugn enligt Dexter som blev orolig att han faktiskt förlorat den chans han haft med henne, hur liten den än varit.
"Dexter, lugna ner dig. Jag är inte arg."
Han blinkade förvånat.
"Inte?"
"Tror du inte att jag vet hur tjejer beter sig runt dig? Du hanterade det bättre än jag väntade mig. Förresten så är vi bara vänner och jag har inget med ditt privatliv att göra."
Hennes röst lät annorlunda när hon sa det sista, han kunde inte sätta fingret på exakt vad det var.
Hon vek undan blicken och han fick anstränga sig för att höra vad hon sa sen.
"Om du inte.."
"Vad?"
"Frågar mig igen..?"
"Fråga vad?"
"Dex.. Fråga mig igen.."
Han insåg vad hon menade och nu var det hans tur att vika undan blicken.
"Ehm.. Teri?"
"Ja?"
"Vill du gå på en dejt med mig?"
"Gärna."
Gina hade sett det hela utspela sig och hon var rasande över att hennes Dex var alldeles kärlekskrank över någon annan än henne. Särskilt när det var en så töntig tjej som Teri. Hon försökte slita blicken från honom men fann det svårt att sluta titta. Hon kände att hon behövde göra något och hon hann knappt tänka färdigt den tanken innan hon var framme vid sitt mål.
"Hej Frost."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar