När han ätit och diskat sin tallrik började han gå mot vardagsrummet men ramlade nästan baklänges när han överraskades av ett gällt skrik och Kellys kyss med springande start.
Hon tog ett steg bakåt och han försökte återfå balansen.
"Var det det bästa du kunde åstadkomma?" sa hon med en glimt i ögat.
"Hej, ge mig en chans. Jag var oförberedd. Kom här så ska jag visa vad jag kan."
Han drog henne till sig igen för en djup kyss som fick båda två att bli svaga i knäna. I sådana lägen var han glad att han lätt kunde hålla sig uppe med hjälp av vingarna.
Kelly ryckte till och drog sig ifrån honom. Han märkte hur uppjagad hon var över något redan innan hon började prata.
"Åh! Nu när du äntligen är vaken, jag vill gå på djurpark! Kan vi det? Snälla, snälla, snälla!"
"Eh, Kelly, vi har ingen djurpark i stan. Vi har inte heller nån bil eller körkort så vi kan ta oss till en."
"Aha! Men vi har en strand!"
Han skrattade till lite innan han frågade.
"Och vad har en strand med djurparker att göra?"
"Vi kanske ser en fiskmås!"
Hon var redan på väg mot ytterdörren och Evert kunde inte annat än le. Han älskade hennes energi och optimism. Det var många som inte förstod sig på varken henne eller varför Evert var intresserad av någon som var så uppenbart olik honom själv, men han kunde inte tänka sig att vara med någon annan.
"Kelly, om vi ska till stranden kanske vi ska ta med badkläder!"
Hon tvärvände och sprang mot övervåningen istället och han följde efter. En solig dag på stranden med Kelly, han hade inte kunnat komma på något bättre att göra själv.
Han kunde höra höjda röster inne på sina föräldrars rum när han passerade deras dörr. Han kunde höra sin mamma och någon av sina bröder, men inte något av vad dom sa. Han plockade fram det han behövde ur byrån och lämnade rummet samtidigt som han hörde en duns bakom den stängda dörren mitt emot. Han blev genast orolig och gick fram för att se vad som hänt.
Precis när han sträckte sig efter handtaget så flög dörren upp och han möttes av Dexter som höll sig för ansiktet och rusade förbi utan att ens se på honom.
Dexter rusade ner för trappan på jakt efter den enda person han visste som skulle kunna hantera situationen. Han kände med fingrarna över det ömma området under ögat, underbart, festen med Teri är ikväll och jag dyker upp med ett blåöga.
Mikail hade precis kommit hem från ett ärende när han såg Dexter komma halvspringandes mot honom i korridoren.
"Dex, vad har hänt? Är du okej?"
Han tittade noga på Dexters öga för att se hur allvarligt det var medan han berättade vad som hänt.
"Jag vet inte hur jag kunde missa det, men jag blev så arg, jag märkte aldrig när slaget var på väg.."
"Vem var det som slog dig?"
Dexter sänkte blicken och han svarade motvilligt. "Gerald.."
Mikail såg till att Dexter var okej en gång till och sedan skyndade han sig till övervåningen.
Han mötte Evert och Kelly i korridoren, osäkra på vad dom skulle göra. Han skickade dom till nedervåningen innan han gick vidare till sitt och Esters sovrum. Han visste inte riktigt vad han skulle förvänta sig. När Gerald var framme så fick han jobba otroligt hårt för att försöka kontrollera honom, vilket krävde att han själv var lugn. Han tog ett djupt andetag och klev in i rummet.
Ester sov lugnt på sängen. Han andades ut och slappnade av lite. Gerald var inte kvar.
Han satte sig ner på sängen och tittade på sin fru.
"Ester, älskade Ester. Vi har ett problem."
Han visste att hon inte hörde honom, men han föredrog att prata med henne ändå när han behövde fundera. Han visste att han hade ett stort beslut att ta och tiden var på väg att rinna ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar