Kapitel 56

Smekmånaden varade i nästan 3 månader och det var precis vad paret behövt för att bli av med vardagens stress och nu var dom redo att återvända till sitt vanliga liv med ett nytt lugn och ny energi. Det tog dock inte många sekunder för stressen och problemen att återvända när dom möttes av den här synen innanför dörren. Clara visste inte ens hur hon skulle reagera utan sprang direkt och låste in sig i sovrummet.


Strax efter att Clara och Liam lämnat landet så hade Marcia kommit gråtfärdig till Rakel.


Utan ett ord slängde hon sig runt halsen på Rakel och började gråta hejdlöst. Rakel blev mer än förvånad då Marcia varit noga med att undvika henne så mycket som möjligt sen den där kvällen i hennes rum. Till slut började hon prata men det var svårt att höra vad hon sa mellan alla snyftningar. Men efter att Rakel hört ordet gravid så behövde hon inte höra mer.


Hon gjorde sitt bästa för att lugna ner sin vän och började sedan fundera på vad dom behövde göra. Hon är noga med att Marcia vet att hon kommer att finnas vid hennes sida vad som än händer och det verkar var tricket för att få henne lugn igen.


Senare på kvällen hade Marcia återhämtat sig lite och dom befann sig i hennes rum när Rakel frågade hur det gick till egentligen och Marcia började berätta.


"Jag vet inte riktigt hur eller varför det hände men efter den där kvällen med dig kände jag mig bara så ensam och oälskad. Så sprang jag in i Liam i trappen en dag och jag vet inte om han kände av hur jag mådde eller om det var något han planerat, men han var ovanligt trevlig mot mig och just då kändes det väldigt bra."


"I vanliga fall brukar jag försöka undvika honom så mycket som möjligt, ja, du vet ju hur hans temperament är, men bara det faktum att han inte var otrevlig mot mig då fick mig att istället dras till honom och hans uppmärksamhet fick mig att må bättre för stunden."


"Det tog inte lång tid innan han såg sin chans att ta det hela ett steg längre och jag kunde inte stå emot. Han fick mig att känna mig attraktiv och älskad."


"Så när han ledde mig till sitt gamla pojkrum följde jag bara med utan att tänka. Jag mådde så otroligt dåligt efter varje gång men jag kunde inte sluta, inte förrän Clara upptäckte oss. Jag vet inte hur, men på något sätt lyckades han övertala henne om att den kyssen hon såg var det enda som hänt mellan oss. Han försökte igen efter det men efter att ha sett Claras sårade min när hon såg oss så blev jag stark nog för att stå emot."

"När hände det här?", frågade Rakel.

"Det pågick under några månader och tog slut några veckor innan deras bröllop."


Även om Rakel hade blivit ganska nära vän med Clara sen hon flyttade in så var hon närmare med Marcia och bestämde sig för att stå på hennes sida i det här. Hon försökte skämma bort Marcia så mycket hon kunde med god mat, massage och långa samtal om allt och ingenting när det behövdes. 


Trots att dom knappt pratat alls på flera månader så var dom nu lika nära som innan och båda två var otroligt glada över att ha fått sin bästa vän tillbaka och deras vänskap växte i samma takt som Marcias mage.


Så kom till slut dagen då paret återvände hem.

Liam stod och bankade på sovrumsdörren i timmar och försökte på alla möjliga sätt att få Clara att komma ut och prata med honom innan han gav upp. Det var nästan morgon innan hon försiktigt öppnade dörren och gick fram till honom. Det som följde var ett långt samtal där Liam mest bara stirrade rakt ut i luften och för ovanlighetens skull höll sig lugn, för lugn tyckte Clara som ömsom skrek honom rakt i ansiktet och stod där tyst med tårar rinnande ner för kinderna.

Han behövde inte säga att barnet var hans och han visste att han inte kunde ljuga om det heller. Clara var van med att bli sårad av honom men dom bra stunderna hade alltid vägt upp dom dåliga, just idag var hon inte lika säker. Trots det följde hon med när Liam till slut tog hennes hand och ledde henne till sängen för att sova och hon lät honom hålla om henne medan hon sakta somnade. Oavsett vad som hänt under dagen så gick det aldrig en natt utan att dom somnade på samma sätt och det var då Clara kände sig som tryggast.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar