Kapitel 59

Liam kände sig som en helt ny människa. Hela sitt liv hade han varit fylld av ilska över att vara tvungen att växa upp utan sina föräldrar och han hade inte haft något annat sätt att hantera det än att ta ut det över andra. Embla som knappt var mer än ett barn själv när hon blev ensam med 4 syskon att ta hand om hade inte heller kunskapen som behövdes för att hjälpa honom. Men nu när han hade egna barn så kunde han känna all ilska smälta bort i deras närhet, han var övertygad om att hans egna föräldrar känt likadant och hade gjort allt dom kunnat för att få vara med och se honom växa upp.

Han kände sig lyckligt lottad som hade Clara och att hon stått ut med honom trots allt ont han gjort henne. Nu skulle han göra allt han kunde för att vara en så bra pappa som möjligt till sina döttrar och verkligen visa Clara hur älskad hon är.

Tiden går alldeles för fort ibland och det var dags för Willia att fylla år. Clara fick en mindre chock när en perfekt avbild av Marcia plötsligt satt framför henne. Vid det här laget var hon dock redan som en dotter för henne och inget skulle kunna ändra på det, hon hoppades bara att Willia inte skulle börja ifrågasätta var hennes hår- och ögonfärg kom ifrån och varför hon inte är det minsta lik Clara. Det skulle dessutom vara en mindre katastrof om hon en dag kom på att det faktiskt bara är 7 månader mellan henne och sina systrar.

Tre små barn betyder mängder med jobb men med en bra uppdelning av uppgifterna så ska det gå. Clara jobbar på att lära Willia att gå.

Liam har ansvaret för att få henne i pyjamas och läsa henne till sömns.

Och tvillingarna som hittills verkar gå efter samma schema delar dom på. Clara får dock påminna Liam ibland om att dom har tvillingar och att han behöver spendera lika mycket tid med Fiona som han gör med Ofelia.

Men allt jobb lönar sig till slut och Willia lär sig gå lagom i tid för tvillingarnas födelsedag. Hennes balans är däremot inte den bästa men hon är lika glad varesig hon rör sig framåt eller i sidled, så länge hon håller sig på benen.

Ofelia verkar ta efter sin far och är redan i krypstadiet en riktig liten buse.

Fiona är mer lik sin mor och verkar redan nu ha ett inre lugn som gör att hon kan låta Ofelia och Willia ta plats utan att känna att hon själv kommer i skymundan.