Att vara höggravid och dessutom behöva ta hand om någon annans barn var inte riktigt den bild Clara hade haft av sin framtid. I början hade hon väldigt svårt för hela den här situationen men hon kunde inte förneka att lilla Willia faktiskt var rätt charmig. Det hade nu gått 6 månader sedan Marcia försvann och hon hade varken hört av sig eller gått att få tag i och nu hade dom kommit överrens om att uppfostra henne som deras egna dotter.
Att få huset för sig själva var nog det bästa som hänt för paret. Liam visade en helt annan sida av sig själv, den som Clara sett för länge sen när hon först föll för honom, visst hade han fortfarande en kort stubin och tänkte inte alltid på vad han sa, men ibland kom han på sig själv och kunde be om ursäkt med en bukett röda rosor eller anlita en barnvakt så att dom kunde gå ut på stan en kväll.
När hon såg honom tillsammans med Willia så längtade hon bara ännu mer tills hennes egna barn var där.
Det dröjde inte länge innan Clara fick sin önskan. Mitt i pannkaks-frukosten börjar hon skrika rakt ut och hon får till och med Liam att hoppa upp från stolen i förskräckelse. Värkarna hade satt igång och Liam hade svårt att hålla sig lugn den här gången när det inte fanns någon annan i närheten som kunde hjälpa till. Men han fick henne till sjukhuset utan att riktigt minnas hur.
Efter väldigt många timmar kom dom hem med ett underbart tvillingpar. Liam smet iväg kort efter att dom kommit hem och återvände senare med nya bäbisfiltar som skulle underlätta för dom att hålla isär barnen då dom var otroligt lika och med det välkomnades dom till världen.
Fiona.
Ofelia.
Willia fick också en ny filt.
Liam hittade snabbt sin nya favorit i Ofelia och Clara fick ofta säga åt honom att låta ungen sova i fred.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar