Kapitel 60

Ingen är nog beredd på exakt hur mycket jobb det är med tre småbarn i huset. Som tur var så kom alla tre överrens med varandra så det var inga bråk mellan dom i alla fall. Fiona var väldigt lugn och höll sig mest till Willias rum där alla leksaker fanns. Visst lyckades Willia göra illa sig rätt ofta, ibland på dom mest mystiska sätt men hon ställde inte till med något egentligen. Det var bara att krama om henne och blåsa på det onda så var hon glad igen.


Däremot tog det inte lång tid för Clara att önska att Ofelia tagit längre tid på sig att lära sig gå. Vände hon ryggen till i två sekunder så var ungen spårlöst försvunnen och efter att hon tagit sig ut genom ytterdörren ett par gånger så var Clara tvungen att hålla den låst för att hon inte skulle ta sig ut och försvinna.


Varje kväll, oftast var det dock snarare natt, när Liam kom hem stupade Clara rakt ner i sängen efter att ha kämpat ensam med barnen hela dagen. Den som helt klart var gladast att se honom var Ofelia, hon var verligen pappas lilla flicka och hon verkade hålla av honom lika mycket som han höll av henne.


Hon var också den som var mest intresserad av musik av systrarna och när pappa väl var hemma ville hon att han skulle sitta och lyssna när hon spelade. Hon var som två olika personer ibland och Liam förstod aldrig vad Clara pratade om när hon berättade om Ofelias små äventyr medan Clara oftast låg och sov när hon var den lilla ängeln som Liam pratade om.


Även om han gärna spenderat all sin tid med familjen så hade Liam inget annat val än att ge sig ut och jobba nästan varje dag, hela dagarna. Det gjorde honom väldigt lättirriterad och det var ofta hans gamla beteende kom fram igen när han var borta från familjen. Det var inget han brydde sig särskilt mycket om heller då det bara var hans familj som förtjänat att få se hans goda sida. Så kände han för att skrika på någon, så skrek han.


Med tanke på hur han behandlade ungefär hälften av simmarna som vågade sig fram till honom så skulle man kunna tro att det någonstans skulle hindra hans karriär från att gå framåt. Om sanningen ska fram så var det snarare motsatsen. Eftersom han inte lät någon okänd komma nära nog för att få veta något mer än ytliga fakta om honom så blev han snart sedd som en mystisk och plågad själ, vilket fick tonårstjejerna att flockas och snart hade han sin första spelning på stadens karaokebar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar