Willia och Fiona var mest lika varandra till sättet av systrarna och för varje dag som gick så kom dom varandra närmare. Ofelia blev inte lämnad utanför på något sätt, hon var oftast bara ute på egna äventyr på annat håll.
Det dröjde inte länge innan Willia började intressera sig för Essibels gamla staffli och snart var det inflyttat på hennes rum så hon kunde testa på att måla själv. Hon fastnade vid första penseldraget och njöt av att se bilderna växa fram på duken.
När Willia var upptagen med sin målning så satt Fiona ofta och tittade på när Clara tränade. Att ett så litet barn kunde vara så intresserad av kampsport trodde inte Clara ens var möjligt, men Fiona satt kvar ända tills hennes träningspass var över.
Som vanligt så gick tiden snabbare än väntat och snart strömmade det in gäster som ville vara med och fira tvillingarnas födelsedag.
Efter att presenterna var öppnade och Ofelia såg att hon fått några tråkiga tröjor var hon snabb med att smita iväg och gav alla en mindre chock när hon återvände. Hon hade tröjorna på sig, men hon hade gett dom en omgång med saxen först. Clara som hoppats att hon skulle bli lättare att ha och göra med kunde inte annat än att sucka och begrava ansiktet i händerna.
Fiona däremot tackade artigt för alla sina presenter och var rena drömmen jämfört med Ofelia, ja, jämfört med vilket annat barn som helst egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar