Kapitel 72

När den allra första chocken lagt sig letar sig Clara snabbt fram till Ofelia. "Det är ditt fel! Allt är ditt fel! Du dödade Fiona!". Efter det fastnar orden i halsen och gråten tar över.

Ofelia är inte sen med att håna Fiona och kalla henne svag. Clara förstår inte hur hennes egen dotter kan vara så känslokall. Hon knuffar undan Ofelia och styr stegen mot trappen för att hitta Liam.

Lucy hade hittat Liam i ett svagt ögonblick. Han hade lovat Clara att vara trogen och han hade hållt sitt ord sedan sin affär med Marcia. Hon tryckte sina läppar mot hans i samma ögonblick som Clara kom ut genom dörren.

Claras ilska tog över. "Hur kan du stå här och hångla med hembiträdet medan din dotter drunknar i poolen?!"..."Jag står inte ut med den här familjen längre, du är lika hemsk som din onda dotter! Det är slut, jag tänker inte stanna här längre!". Innan Liam hinner reagera så har hon skyndat sig in i huset igen. Liam står kvar utan ett ord, chockad över vad som just inträffat.

Clara packar snabbt några väskor och lämnar huset i gryningen.

När Liam väl inser vad som hänt, att Clara inte kommer tillbaka, så blir han argare än någonsin och han vet precis vems fel det är. För första gången någonsin höjde han rösten mot Ofelia, han beskyller henne för Fionas död, att Clara lämnat honom och allt ont i hans liv. När han skrikit av sig det värsta avslutar han med "Du är inte välkommen här längre! Du är inte min dotter."

Aldrig tidigare har far och dotter varit så lika och aldrig tidigare har dom stått på olika sidor i ett argument. "Jag behöver inte ditt jäkla hus eller dina sabla pengar, jag klarar mig lika bra själv!" skriker hon tillbaka innan hon rycker åt sig en väska och rusar ut.

År senare sitter en bruten man i en bar en regnig förmiddag. Ibland kommer någon fram och frågar om han inte är Liam den Oöverträffade, den kände sångaren, men han svarar aldrig. Han är så djupt insjunken i tankarna på den dag då hans liv föll i spillror att han inte är medveten om sin omvärld, inte mer än för att be bartendern om en till drink.

Hemma på tomten står Trillian, i tårar över att familjen lösts upp och att hennes blodslinje och därmed hennes arv, gått förlorat.