Det kallare vädret hade tagit med sig oändligt med regniga dagar och när Ofelia blir överraskad av en ordentlig skur så tar hon skydd inne i djuraffären. Hon springer nästan in i Zack som står just innanför dörren. Han har hållt sig på avstånd sedan balen och Ofelia som trodde att den dag han lämnade henne i fred skulle vara den bästa dagen i hennes liv, blev mer än förvånad när hon upptäckte att hon faktiskt saknade hans närvaro. Men det var inget hon tänkte medge frivilligt.
Dom pratade lite stelt med varandra tills regnet gav med sig. Så fort Zack sett att det klarnat upp ute var han på väg att gå, men Ofelia hindrade honom. "Följ med mig." sa hon och vågade knappt se på honom. "Varför? Du vill ju inte ens vara nära mig?" snäste han tillbaka och ångrade sig i samma stund som han avslutat meningen. Han såg en skymt av en sårbar sekund i hennes ögon. Något han aldrig sett tidigare. Han följde med henne ut och dom satte sig ner på den blöta gräsmattan. Det var varken varmt eller särskilt bekvämt att sitta där, men så länge hon inte rörde sig så tänkte han sitta kvar. Det här var första gången hon bett om hans närvaro och trots att hon behandlat honom illa så länge som dom känt varandra så var det fortfarande allt han önskade. Efter en stunds tystnad kände han hennes hand på sin egen.
Allt Zack ville var att sitta på den blöta gräsmattan hela natten, men han visste att han var tvungen att bege sig hemåt om han någonsin ville komma ut ur huset och träffa henne igen. Han tvekade flera gånger innan han till slut släppte Ofelias hand och reste sig upp. Han hjälpte även henne på fötter och till sin förvåning släppte hon inte hans händer, istället drog hon honom närmare och avslutade deras möte med en kyss.
Även om Zacks kväll var över så hade den bara börjat för Ofelia. Innan regnat börjat hade hon varit på väg hem till Cory. Hon hade känt sig dragen till honom redan första gången deras ögon möttes i skolans korridor. I början hade Zack hindrat henne från att ta kontakt med honom, men efter balen hade det varit fritt fram och nu hade dom dejtat ett tag. Det var inget officiellt och dom sågs nästan aldrig i skolan då deras scheman var så olika. Men dom hade kvällarna tillsammans när inget annat kom i vägen. Det dom hade var totalt kravlöst och enkelt, raka motsatsen till hur det kändes med Zack. Cory frågade inte ens varför hon var flera timmar sen och hade blöta kläder trots att regnet slutat för länge sen.
Han lagade en sen middag åt henne, tanken var att dom skulle gå ut och äta, men det var alldeles för sent för det nu. Men han lyckades fixa ihop en enkel sallad åt henne. Hon blev alltid lika förundrad över hur snäll och omtänksam han var mot henne, inte som någon annan. Förutom Cory och Zack så fanns det ingen som ville vara nära henne. Men Zack ville vara nära på ett irriterande sätt, han tvingade sig alltid på oavsett vad hon ville. Cory däremot, han höll alltid ett lite för stort avstånd, ett avstånd som Ofelia ville minska på så snabbt som möjligt.
Det ägnade hon nätterna åt, hon kunde inte få nog av honom.
Det här är så bra och spännande! :D
SvaraRaderaSitter och håller andan inför nästa kapitel och jag är så nyfiken på hur det kommer att gå.
Jag är så glad att du är igång med familjen och skriver igen! :D