"Hej lille vän." sa han försiktigt och vinkade till magen. Visst, Ofelia var en av de två personer som någonsin sett Liam som kärleksfull, men hon hade lite svårt att hålla sig för skratt när han började jollra och prata med hennes knappt synliga graviditetsmage. Det var en sida han bara visat för en person tidigare, men Ofelia var alldeles för liten då för att minnas.
Det gick inte lika bra med Clara. Hon hade varit på en turnering i Kina och var inte glad över att mötas av en gravid dotter när hon kom hem. Men istället för att skrika tillbaka för full hals som hon brukade, så var Ofelia tyst och hon önskade bara att Clara kunde förstå. Det var ju inte planerat, det var bara något som hände. Ofelia hade aldrig varit säker på om hon ens ville ha barn så hon behövde knappast ha sin mamma emot sig nu.
Senare på kvällen kunde hon höra Clara och Liam bråka i sitt sovrum.
Förutom Liam så hade hon även Cory som alltid fanns vid hennes sida när hon behövde honom. Något som var positivt med det hela var i alla fall att hon kommit närmare honom. Deras tidigare outtalade och kravlösa relation hade nu utvecklats till ett förhållande och dom pratade om en framtid tillsammans. Först behövde dock båda två gå ut skolan innan deras föräldrar skulle låta dom ta några beslut alls om deras framtid.
Zack hade tagit nyheten väldigt hårt. Det hjälpte inte att Eric gav henne äcklade blickar så fort han gick förbi, hans inställning till henne verkade smitta av sig lite på hans bror. Som att det inte var nog svårt för honom att acceptera att hans älskade Ofelia inte bara var gravid, utan även hade bestämt sig för att barnet var någon annans. Dom fortsatte att träffas, men Ofelia kände att det var något som saknades mellan dom. Han sa att hans känslor inte förändrats samtidigt som han hade svårt att vara riktigt nära.
Envis som hon var så vägrade hon ge upp och när barnet börjat sparka och hon fick Zack att lägga handen på magen så kunde hon se honom förändras framför henne. Nu kände hon att det fanns en chans för dom två ändå och hon försökte hålla kvar den nya känslan hos honom.
"Även om du inte kommer att vara barnets pappa så kommer du att ha en stor del i våra liv."
Han tittade förvånat upp på henne.
Precis som på den regniga dagen vid djuraffären så tog Ofelia det första steget, hon drog honom till sig och han lät henne. Hon kramade om honom och när hon kände hans värme igen så kände hon något inom sig slappna av. Hon hade saknat honom så mycket.
Men det fanns en person kvar som hon dragit ut på att prata med. Hon hade undvikit att träffa Joey sedan hennes mage inte gick att dölja längre. Dom hade träffats några veckor innan hon blev gravid och även han var en möjlig biologisk far till barnet. Han verkade dock inte chockad över att se henne, han hade redan fått höra nyheten från någon annan. Det borde hon ha tänkt på. Appaloosa Plains är en liten stad, hur skulle någon kunna undgå att höra om en tonårsgraviditet. Han var arg, men gjorde sitt bästa för att hålla sig tillbaka.
"Det är inte ditt." började Ofelia sakligt.
Hennes ord hade inte lugnat honom. Hon började ångra att hon kommit dit. Nu visste hon inte hur hon skulle hantera situationen längre.
Tystnaden gjorde inte saken bättre och han släppte ut all sin ilska på samma gång. Han skrek om att hon inte kunde veta vems barn det var, att hon låg runt med vem som helst och att hon bara lämnat honom utan ett ord. Ofelia ryggade tillbaka, vilket inte var likt henne alls, men orsaken var att hon inte kunde förstå varför han var så arg. Han hade ett rykte som skolans player, han lurade tjejer i säng bara för att överge dom efteråt och nu skällde han ut henne? Hon kände att det inte var någon idé att försöka bråka med honom. Med raska steg gick hon ut ur huset och letade genast tröst hos Cory som mer än gärna fanns där för henne medan hon berättade vad som hänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar