Kapitel 73

Plötsligt börjar familjens gård suddas ut och Trillian befinner sig i vardagsrummet i Appaloosa Plains igen. Hon känner sig illa till mods och hör en röst säga "Bara du kan förhindra det du sett." Hon ser sig omkring i rummet men ser ingen annan, var kommer rösten ifrån? Hur ska hon kunna förhindra någonting alls, hon lever inte ens. "Hur...", mer hinner hon inte säga innan rösten svarar. "Du vet redan hur, du har alltid haft kraften." Hon känner att det inte är någon mening med att fråga mer, vem rösten än tillhörde så fanns den inte där längre.

Men hon hade fortfarande ingen aning om vad hon skulle göra, hur hon skulle göra det och exakt vilken händelse hon behövde ändra på. Så slog det henne, balen! Hon måste förhindra Ofelia från att gå på balen med Eric. Men hur skulle hon kunna göra det, balen var imorgon. Vad hon än skulle göra så var hon tvungen att göra det nu.

Precis då ser hon Fiona gå genom hallen. "Aha! Jag kan helt enkelt säga åt henne att inte bjuda hit honom idag. Lätt som en pannkaka." Hon svävar mot Fiona och börjar försiktigt, "Fiona, jag har något väldigt viktigt som du.." Fiona passerar rakt igenom henne utan att blinka. "Hur kunde jag glömma, det är ju bara barnen som kan se mig. Det finns ingen i huset jag kan få kontakt med." Hennes uppgift kändes genast mycket svårare.

Trillian vägrade ge upp även när frustrationen fick tankarna att snurra runt. "Du har alltid haft kraften.. Men vad betyder det? Jag har väl aldrig haft någon kraft." Så mindes hon något från sin barndom, en historia om sig själv som hon hittat på för att underlätta livet som föräldralös. "Eller var det inte mitt eget påhitt? Var det baserat på något verkligt?" Det pirrade till lite i magen på henne, ju mer hon fokuserade på sin barndom och hennes drömmar om ett annat liv, en annan värld, desto starkare blev känslan. Plötsligt vällde det över och hon kunde känna hur den pirrande känslan strömmade ut ur henne och fyllde hela huset för att sedan fortsätta ut.

Om någon hade tittat ut genom fönstret i just det tillfället, hade dom kunnat se hela staden täckt i färgglatt glitter.

Nästa morgon upptäckte Clara något nytt vid Trillians grav när hon skulle ta hand om trädgården. Hon hade hört talas om att koplantan dykt upp vid graven bara över en natt och hade alltid fascinerats lite över den händelsen. Den här gången hade en bild dykt upp på väggen bakom gravstenen. Hon hade alltid känt av en lite mystisk stämning runt graven och idag tyckte hon sig känna att det var något som strålade ut från själva graven. Det pirrade lite i henne när hon närmade sig, men det kändes som något positivt.

När Fiona cyklade hem från skolan några timmar senare så byttes plötsligt Appaloosas eviga klara himmel ut mot en rejäl hagelskur. För att skydda sig från iskulorna som snärtade till ganska smärtsamt mot huden så valde hon att skynda sig till Erics hus som låg närmast.

Med haglet utanför fanns det inte mycket annat att göra än att stanna inne och prata. Fiona fick känslan av att det var menat att hon skulle hem till Eric just idag, hon hade tänkt bjuda över honom till sig, men att vara hos honom kändes rätt på något sätt. Hon studerade honom noga medan han tittade blygt ner i golvet, hon hörde honom fråga försiktigt "Vill du gå på balen med mig?" Fiona välte honom nästan när hon kastade sig runt hans hals.

Balen var helt klart den bästa kvällen i Fionas liv, det var lite nervöst i början men när hon och Eric väl kommit igång med att dansa så flöt resten av kvällen på i ett rosa skimmer. Fiona blev knäsvag när Eric viskade mjukt i hennes öra att han gillade henne och hon besvarade det med att dra honom närmare. I slutet av kvällen var dom ett par.

Ofelia hade lite större problem, vad hon än gjorde så lyckades hon inte bli av med Zack och han fick även alla andra killar att dra sig undan från henne. Tills slut gav hon upp och dansade med honom resten av kvällen. Zack försökte följa sin brors exempel och frågade chans på henne under kvällens sista tryckare. Han fick dock lämna balen ensam med det som skulle ha förvandlats till ett blåöga dagen efter.

Willia hade stannat hemma med en stukad fot men firade mer än gärna kvällen med tårta när tvillingarna återvände hem. Hon tyckte att det var synd att hon missat att få se Eric och Fiona tillsammans, särskilt när hon fick höra allt hon hade att berätta. Ofelia var ganska nöjd med kvällen ändå till slut. Även om hon inte fick chansen att flörta med alla snygga killar så fick hon i alla fall slåss lite och varje kväll hon vann ett slagsmål var helt klart en lyckad kväll enligt henne.