"Japp, Yvettes föräldrar är borta hela helgen."
"Får jag följa med?" Frost visste inte riktigt varför han fortsatte fråga när han ändå alltid fick samma svar.
"Sorry brorsan, du är för liten för sånt."
Han sänkte blicken och hoppades att han skulle få följa med nån gång. Han önskade så innerligt att han var mer som Dexter och slapp vara den klumpiga personen som aldrig passade in, hur mycket han än försökte. Alla gillade Dexter och tjejerna kastade sig över honom. Han kunde inte minnas att någon tjej hade gett honom uppmärksamhet, förutom för att påpeka att han var konstig.
"Vet du vad?" Dexters röst avbröt hans allt för vanliga tankar.
"Vadå?"
"Det råkar vara så att Nicky ska ha fest på din födelsedag. Om du vill kan jag försöka övertala mamma att låta dig följa med."
"Menar du det?! Du är bäst Dex!" Han kastade sig ner från sängen och fick kämpa nån sekund för att hålla balansen innan han rusade fram för att krama sin bror. Dexter rufsade om hans hår innan han började leda honom ut ur rummet.
"Gå iväg till dom andra nu, det är dags för mig att dra."
Frost log vid minnet när han stirrade på ljusen. Tiden fram till hans födelsedag hade gått framåt i snigelfart men nu var dagen äntligen här. Ester hade motvilligt övertalats till att låta Frost följa med på fest senare på kvällen efter att Dexter lovat henne gång på gång om att inget skulle hända honom.
Han behövde inte ens tänka över vad han önskade sig och blåste snabbt ut ljusen och kunde knappt vara stilla medan han väntade på att hans syskon skulle blåsa ut sina ljus och att alla skulle äta tårta. Först då fick han tillåtelse att springa upp på rummet och börja fundera över vilka kläder han skulle ha på sig.
Dexter hade som vanligt tagit en mindre evighet på sig att bli klar och just idag hade han verkat röra sig ännu mer långsamt medan Frost försökte få honom att skynda sig. Han var så otroligt nervös men hade höga förväntningar efter allt han fått höra om dessa fester.
Väl där blev han presenterad för Dexters vänner.
"Alla, det här är min bror Frost. Frost, det här är alla."
Efter den knappa presentationen placerade han sig i en soffa med Gina, hans nya flickvän, och Frost var lämnad åt ödet. Han hade ingen aning om vad han skulle göra och kände sig plötsligt väldigt malplacerad, så han satte sig ner i en tom soffa och kunde inte göra mycket annat än att iaktta det nyförälskade paret.
Efter en timme utan att någon pratat med honom och han själv inte lyckats få sig att ta kontakt med någon heller så kände han att han behövde göra något. Han hade längtat så länge efter att få följa med på fest och han borde försöka göra något för att kvällen inte skulle bli helt misslyckad. Så han ställde sig upp och försökte röra sig till musiken. Han hade aldrig dansat förut och rörelserna kändes fel, mer fel än vanligt, så han slutade snart försöka. Han kände sig hur som helst dum som stod och dansade ensam och var glad över att ingen sett, trodde han.
"Det var Frost du hette va?"
"Eh, jo."
Han tittade ner i golvet och tystnade. Vad håller jag på med, prata med henne. Så svårt ska det inte vara, jag pratar ju med Ethel hela tiden. Typiskt, varför ska Dexter ha så snygga vänner. Kom igen nu, säg något innan hon går!
"Jag är Tiffani. Du såg lite ensam ut här så jag undrade om du ville ha någon att dansa med?"
Frost rodnade när han insåg att hon sett hans försök till att dansa.
"Ehm, jag har aldrig dansat förut.."
Låten som spelats slutade och en lugn låt började, vilket fick honom att rodna ännu mer när Tiffani började röra sig närmare honom.
"Det är inte så svårt, kom här så ska jag visa dig."
Hon tog hans hand och han ryckte till lite innan han lät henne dra den mot sig.
"Du håller ena handen på min höft, sådär. Den andra håller du min i. Sen är det bara att röra sig till musiken, lugnt och försiktigt. Titta inte på fötterna, håll blicken på mig."
Han höjde blicken och fastnade i hennes gröna ögon. Om det var så lätt att dansa och det fick en så snygg tjej att vara nära honom så ville han dansa hela kvällen.
Det dröjde dock inte länge innan han klev henne på tårna.
"Förlåt, förlåt, förlåt! Gick det bra?"
"Det är ingen fara, det gick ganska bra för att vara första gången tycker jag. Men för att skona mina tår kanske vi kan gå någonstans och prata, där vi kan vara ensamma?"
Frost såg sig omkring i rummet. Dexter och Gina hade redan letat upp något annat ställe att vara på och han kunde höra några som stod och hånglade bakom hörnet, men han tyckte att dom var så ensamma som dom kunde bli, men protesterade inte när hon tog hans hand och ledde honom upp till övervåningen i jakt på ett rum som hon var nöjd med.
Dom satte sig i en soffa i det svagt upplysta rummet. Frost försökte komma på något intressant att säga men det slutade med att han bara babblade på om allt möjligt. Det blev inte lättare för honom när han såg hennes smått uttråkade ansiktsuttryck heller. Till slut reste hon sig upp när han var mitt i en mening.
"Jag måste dra hem nu, jag hoppas att du kommer fler gånger."
Hon stod stilla och tittade på honom en stund, innan hon suckade och gick.
Jag förstörde det. Jag pratade alldeles för mycket och förstörde allt.
Dexter ropade på honom från nedervåningen och han reste sig upp för att gå.
"Så, hur gick det brorsan? Tiffani såg intresserad ut, vad hände?"
"Jag förstörde allt," sa Frost med en suck.
"Först klev jag henne på tårna när vi dansade och sen ville hon gå iväg och prata men hon sa nästan ingenting och blev bara uttråkad av allt jag sa."
Dexter kunde inte hålla inne sitt skratt.
"Vad skrattar du för? Det är inte roligt!"
"Brorsan, du har mycket att lära. När tjejer vill prata i enrum så vill dom inte prata, det gör dom lika bra var som helst. Hon var helt klart intresserad och väntade bara på att du skulle ta första steget."
"Så hon var intresserad, och nu har jag förstört det på riktigt?"
"Kanske det, kanske det. Men det kommer fler chanser, jag lovar."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar