Dexter var utan tvekan den mest fåfänga tonåring dom någonsin sett. Han spenderade mer tid framför spegeln än någon annan i huset för att vara säker på att allt var perfekt innan han visade sig för någon annan.
Även han hittade snart till träningsmaskinerna för att ytterligare bättra på sitt yttre. Hans föräldrar undrade om det verkligen var hälsosamt för honom att fokusera så mycket på sitt utseende, men när han ändå fick högsta betyg i skolan samt spenderade mycket tid med sina vänner så lät dom det vara tills vidare.
Ford var raka motsatsen till sin tvillingbror. Han kunde inte bry sig mindre om sitt utseende, spenderade större delen av sin tid framför datorn och hade inga egentliga vänner utanför familjen.
Han hade däremot stora planer för sin framtid och det inkluderade en ansökan om att få delta i ett program för utbytesstudenter. Det fanns några ställen att välja mellan och han hade direkt fastnat för en skola i Moonlight Falls, en stad full av älvor, häxor och andra magiska varelser. Eftersom Mikail var väldigt motvillig till att berätta om sin uppväxt så visste Ford väldigt lite om andra älvor och hade sett det som en chans att få lära sig mer om den delen av sitt ursprung. Moonlight Falls var långt ifrån det land som hans far växt upp i, men att det fanns älvor där var bra nog för Ford.
Hans papper hade varit klara snabbt och det enda som behövdes var en familj att bo hos. Efter en lång väntan så låg det till slut ett brev med hans namn på i brevlådan. Det stod inte mycket om familjen i sig, mer än att det var ett par med barn i hans egen ålder och hundar, men det räckte för honom, han höll tummarna för att dom var älvor. Avresan skulle ske bara några dagar senare.
Ester hade försökt förbereda sig på hans avresa, men hon hade hoppats att hon skulle få mer tid på sig att vänja sig vid tanken på att hennes barn skulle lämna hemmet. Han var trots allt den första i familjen att flytta och hon kände av gamla sår från sin barndom när Liam och Fiona lämnat henne.
"Jag kan inte förstå att du redan lämnar mig, det känns som om det var nyss jag höll dig i mina armar för första gången."
"Mamma, oroa dig inte. Jag kommer tillbaka när skolan slutar, det är inte för evigt. Det är en enorm möjlighet för mig att gå i skolan där borta. Staden har så mycket historia och jag vill lära mig så mycket jag kan om allt som finns där."
"Du kommer väl att skriva?"
"Så ofta jag kan."
Han hade svårare att ta avsked av sina morföräldrar. Även om Cory fortfarande var pigg så visste han att det här var sista gången han skulle få se någon av dom. Men hans morfar hade alltid haft ett speciellt sätt med orden som underlättade deras farväl och den sorg han kände över att inte få se honom igen blev lättare att bära.
Det var svårare att ta farväl av Ofelia. Då tiden redan hade börjat ta ut sin rätt på henne så visste ingen hur mycket tid hon hade kvar. Ingen av dom kunde hålla borta tårarna när dom kramades en sista gång innan Ford samlade ihop sina väskor och begav sig mot taxin som skulle ta honom till tåget.
Han hade väldigt blandade känslor över sin avresa. Det var spännande att få uppleva en helt ny stad och slippa jämföra sig själv med Dexter hela tiden, samtidigt som han skulle sakna sin familj enormt mycket. Han valde till slut att se framåt och funderade över vad det var för familj han skulle bo hos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar