Kapitel 137

"Marvin, du kommer inte undan längre. Jag vet att du är intresserad av någon, vem är det?"
"Du som vet så mycket borde väl kunna lista ut det själv. Det är ändå ingen idé, det är inte besvarat."
"Hur kan du vara så säker på det? Om du säger vem det är så kan jag undersöka saken åt dig."
"Jag behöver inte dina krafter för att veta om någon är intresserad eller inte. Men det gör inget, växthuset tar upp all min tid ändå."
"Pff, du och dina växter, tröttnar du aldrig på att se gräset växa? Skulle det inte vara roligt om du i alla fall hade någon att dela det intresset med?"
"Jag vet inte hur många det finns i vår ålder som gillar trädgårdsarbete, som dessutom vill dela det med mig."
"Hmm, är inte Kim en sån där naturmänniska? Ni skulle säkert gå bra ihop, om du bara började prata i skolan och inte bara satt i din egen värld hela dagarna."

Marvin hann inte svara då Frost kom halvspringandes mot dom.

"Ethel! Ethel! Du måste hjälpa mig!"


"Du måste lära mig dansa innan balen."

Han tog hennes hand och försökte dra henne från gungan.

"Eh, Frost, glömmer du inte något nu? Jag kan inte dansa. Hur ska jag då kunna lära dig?"
"Du måste, du är garanterat bättre än mig ändå och jag måste verkligen lära mig."


"Jag kan dansa."


Frost släppte taget om Ethel och svängde runt, vilket resulterade i att hon flög av gungan.
Vad är det här? Smyga upp bakom Frost-dagen? Vad är det med tjejer egentligen..
Kelly hade varit tillsammans med Evert några veckor nu och på grund av problem hemma så hade hon nyligen flyttat in i huset, något som Frost inte var särskilt förtjust i. Bortsett från att hon pratade om vad som helst, när som helst, så hade hon en förmåga att dyka upp när man minst anade det och oftast alldeles för nära, som nu. Nu stod hon framför honom med ett lekfullt leende.

"Jag kan lära dig, Frostie."
"Det är okej, jag kan fråga Evelina."
"Har Evelina vunnit några danstävlingar?"
"Eh, jag tror inte det. Vadå, har du?"


"Stolt vinnare av danstävlingen på Sunset Valleys sommarläger fyra år i rad. Jag är dock inte välkommen tillbaka i år efter att dom hittade mig i en skrubb med min danspartner. Men det är lika bra, då får jag spendera hela sommaren med er!"

Han funderade en stund men insåg att han troligen inte kunde hitta någon bättre danslärare än henne om han inte skulle be sin mamma och hon var så upptagen med sitt jobb på kvällarna så hon skulle inte ha tid ändå. Det var ändå något motvilligt som han gick med på hennes erbjudande.

"Bra! Det kommer att vara så roligt. Vi börjar imorgon."


Dagen efter hade Evert lyckats få till lite ensamtid med Kelly i sitt rum, något som var otroligt svårt när man delar rum med tre andra och han visste att dom inte hade mycket tid för sig själva.

"Hej där snygging, jag har saknat dig."
"Mhmm, du vet att vi har haft lektioner tillsammans hela dagen."
"Det är inte samma sak, jag vill ha dig alldeles för mig själv. Vi har lite tid innan brorsan kommer hit för sin danslektion och jag skulle gärna vilja ta en snabb dans med dig först."

Hon kunde se glimten i hans ögon innan han kysste henne. Hon kysste tillbaka innan hon svängde runt honom och la sitt finger över hans mun.


"Jag gillar hur du tänker, men om dina föräldrar ska låta mig bo här så tror jag inte att det är något vi borde göra."
"Okej, okej.. Vi tar en vanlig svängom istället."

Med dom orden tog han ett stadigare tag runt hennes midja, lyfte en bit från golvet och snurrade några varv i luften medan hon skrattade och sträckte ut armarna.


Frosts första danslektion började ganska bra. Han höll takten någorlunda utan att hålla koll på sina fötter.


Men det dröjde inte länge innan han prickade av Kellys tår.

"Förlåt, gick det bra? Jag sa att jag inte var bra på dansa."
"Frostie, du får gärna se till att inte ha sönder min flickvän."


"Äh, det var väl inget. Det kommer inte att dröja länge innan du dansar som en gud och då kommer allt att ha varit värt det."

Det blev inte några stora framsteg under den första kvällen, det var inte så lång tid kvar till balen och han oroade sig över att han inte skulle hinna lära sig i tid. Men Kelly var bestämd och gav honom lite hopp om att det skulle kunna gå.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar