Kapitel 134

Sommaren närmade sig och Frost hade hunnit följa med Dexter för att träffa hans vänner flera gånger. Han började äntligen känna sig som en i gänget, en känsla han annars bara hade runt familjen. Han hade inte träffat Tiffani något mer, han hade hört något om att hon var utomlands med sina föräldrar men kunde inte undgå att undra ifall hon undvek honom.

Han visste inte hur länge han suttit där, försvunnen i sina egna tankar, när han reagerade på en bil som tutade och Nickys röst.

"Hej Frost! Ska du med till stranden?"
"Vänta så ska jag hämta Dex."
"Nej, strunta i honom, kom hit nu!"

Han hade inte umgåtts med några av Dexters vänner utan honom innan och det kändes som att han verkligen var accepterad av dom nu när dom ville ha med honom, ensam. Han hade ett leende på läpparna när han halvsprang mot Nickys bil och satte sig i baksätet.

Det var inte särskilt långt till stranden men klockan var ändå så pass mycket att solen var på väg ner när dom kom fram och det skulle snart vara mörkt. Förutom Nicky så var även Yvette med. Dom skojade runt i sanden och Frost hade aldrig trott att han skulle ha sån tur att få så bra vänner, genom att få en plats i Dexters populära kompisgäng så visste han att han skulle bli mer populär själv, något han längtat efter hela livet.

När solen började försvinna bortom horisonten så föreslog Yvette en omgång av "sanning och konsevens". Leken började ganska harmlöst och dom gick några varv runt medan det hela trappades upp. När det sista dagsljuset försvann gick det hela snäppet längre än Frost varit beredd på. Nicky fick ett stort leende på läpparna när Yvette valt konsekvens.

"Hångla med Frost."

Frost stelnade till och visste inte vad han skulle göra. Visst var Yvette snygg och så, men han hade alltid tänkt sig att hans första kyss skulle vara med någon han verkligen tyckte om, en flickvän, inte så här. Han ville dock inte verka töntig och vägra, då skulle han säkert bli utskrattad, eller så skulle kanske Yvette bli sårad. Mer hann han inte tänka förrän hon stod framför honom och drog honom till sig. Han kunde bara tänka en sak när deras läppar möttes. Wow. Bästa dagen någonsin.

Frost hade mer än svårt att fokusera på vad Yvette sa efteråt, han blundade och skakade lite på huvudet i ett försök att samla tankarna igen och hon upprepade sig.

"Frost, kom igen nu. Sanning eller konka?"
"Eh, konka?"
"Okej, simma ut till bojen och tillbaka."
"Men det är ju iskallt i vattnet, jag har inga badbyxor med mig heller."
"Var inte mesig nu, det går snabbt. Jag kan alltid värma upp dig efteråt."
"Kom igen Frost, ett snabbt dopp kan väl inte skada?" 

Han hade nästan glömt bort att Nicky var där och blev lite förvånad över att höra hans röst. Han ville inte att dom skulle tro att han inte vågade, men han visste att han inte var den bästa simmaren och även om det var varmt i luften så var havet fortfarande kallt. Mellan Nickys intensiva peppande och Yvettes menande blickar så gav han med sig och började ta av sig tröja, skor och byxor innan han gick ner mot vattnet.

Vattnet var minst sagt kallt men han lyckades ta sig ut till bojen utan större problem. När han sedan vände för att simma tillbaka så kunde han inte längre se dom andra.

"Haha, jätteroligt! Sluta gömma er!"

Hans röst lät så liten där ute i vattnet men ingen dök upp på stranden. Han simmade så snabbt han kunde och sprang upp på stranden.

Inte bara Nicky och Yvette var försvunna, dom hade tagit med sig hans kläder. Han var inte bara trött och kall efter simturen, han var nu även ensam, utan mobil och kläder. En av dom bästa dagarna i hans liv hade helt plötsligt blivit den absolut värsta någonsin. Han sjönk ihop i sanden och lät uppgivenheten ta över medan tårarna rann.

Utan pengar och telefon så fanns det inte mycket mer han kunde göra än att gå hem. Han försökte samla sig och medan vårens varma kväll gick över i en kall natt promenerade han hemåt, fylld av ilska över att ha blivit lurad.

Det var nästan morgon när han kom hem. Hans kläder hade han hittat i en hög en bit från tomten. Han slängde dom i en hög på golvet innan han tittade runt på sina syskon. Hela huset var tyst och alla sov, som om ingen märkt att han varit borta.

Han orkade inte bry sig om det just nu, han slet fram rena kläder och kröp ner under täcket. Han kunde känna värmen sakta återvända till kroppen medan han somnade av ren utmattning.