"Jag känner inte för det, stannar hellre hemma."
Det hade gått några veckor efter dagen på stranden och Frost hade helt slutat följa med Dexter. Istället spenderade han sin tid med att måla, den enda talang han ärvt av någon i familjen. Han var inte lika duktig som Cory eller Audrian, men han kände sig lugn när han såg motiven växa fram drag för drag. Ethel hade hållt sitt löfte om att inte berätta något för Dexter och Frost hade valt att inte säga något heller, men Dexter blev bara mer och mer orolig när han inte visste orsaken till sin brors helomvändning gällande fester.
Dexter vände sig om och började lämna rummet.
"Säg till om du ändrar dig."
"Mhm."
"Tiffani kommer att bli så besviken när jag berättar att du inte ville träffa henne."
Penseln stannade någon centimeter från duken när Frost hörde hennes namn.
Hon är tillbaka. Har hon verkligen frågat efter mig?
Han vände sig om och möttes av en flinande Dexter.
"Vad har hon sagt?"
"Hon har frågat efter dig flera gånger, undrat varför du inte hängt med."
"Är det sant?"
"Klart det är, du vet att jag inte skulle ljuga för dig."
Efter en stunds tystnad fortsatte han.
"Så, vad säger du? Fest ikväll?"
"Men, jag vet inte om jag har några rena kläder, jag måste duscha!"
Dexters flin växte när Frost nästan kastade ifrån sig pensel och färger och rusade förbi honom för att leta rena kläder.
När Frost insåg att festen var hos Nicky så ville han genast vända hemåt igen. Om han gjorde det skulle han däremot behöva berätta för Dexter vad som hänt så han försökte att inte visa sin ovilja att vara där och gick istället undan till ett tomt rum så fort han fick chansen. Det fanns inte mycket att göra där inne så han studerade tavlorna på väggen noga och försökte glömma var han befann sig.
"Så det är här du gömmer dig?"
Han vände sig om, chockad över att upptäcka hur nära hon var. Han försökte ta ett steg bakåt men krockade med väggen.
"Jag var orolig att du inte skulle dyka upp idag heller."
Frost hade ingen aning om vad han skulle säga men var ändå osäker på om han ens skulle kunna få fram något om han försökte. Så han var tyst och lät henne prata, samtidigt drog hon sig ännu lite närmare honom och la sina armar om hans midja.
När hon drog honom mot sig så la han sina armar om henne, dels för att hans hjärna äntligen började registrera det faktum att hon ville ha honom nära men även för att han inte visste om han skulle kunna hålla balansen annars. Hennes läppar var så nära hans egna men han kunde inte förmå sig att minska avståndet mer, hon la istället sin kind mot hans och viskade i hans öra.
"Jag är så glad att du kom hit, även efter vad Nicky gjorde."
Hennes ord fick honom att göra sig fri och han vände sig bort.
"Hur visste du? Ingen vet vad som hände.."
"Nicky är min bror, han berättade om det strax efter att det hände."
"Din.. bror.."
"Jag trodde du visste, vems rum tror du att du är i egentligen?"
Frost rodnade lite när han insåg att han var ensam med en tjej i hennes sovrum, men han fortsatte att stirra ner i golvet i tystnad.
"Frost, titta på mig. Bara för att min bror är en komplett idiot så ska du väl inte ta ut det på mig?"
Han funderade en stund. Han tyckte verkligen om henne, det var ganska uppenbart att hon gillade honom med vid det här laget. Han tog några djupa andetag och vände sig mot henne igen. Än en gång drog hon honom till sig.
"Någon sa till mig att det var bäst att inte sitta och vänta på att saker ska hända med dig och jag tänker inte göra om samma misstag två gånger."
Innan Frost hunnit registrera vad hon menade så hade han ryggen tryckt mot väggen och hennes läppar mot sina.
Frost drunknade i hennes kyssar, det var som om hela världen försvann. Hon stannade upp tvärt och drog sig undan lite.
"Gå på balen med mig."
"Men, jag kan inte dansa, det vet du."
"Du kommer lära dig, för min skull?"
Hon gav honom en kyss som gjorde honom knäsvag och han kunde inte stå emot. Nästa gång hon drog sig undan fick han ur sig ett kort "För din skull." innan han drog henne till sig igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar