Trillian är förkrossad över Garret och den enda som kan få henne på bättre humör är Zacke. Den här gången har han även tid över att verkligen lyssna på henne och komma med råd om hennes situation. Hon känner sig upplyft när han lämnar henne den här gången.
Hon passar även på att köpa en kaninglass för att muntra upp sig ännu mer, hon älskar verkligen kaninglassar. Medan hon äter den så ringer Kalle och hon svarar försiktigt. Han ska ha fest i sitt nya hus och vill såklart att hon ska komma dit. "Hur ska det här gå?" tänker hon, nu när hennes mage verkligen inte går att missa.
Kvällen kommer och festen börjar. Trillian tar några djupa andetag och letar sedan upp Kalle. Han tittar förvånat på hennes mage och hon säger försiktigt att barnet är hans. "Är du arg?" frågar hon tyst och håller andan i väntan på hans svar. "Det är klart att jag inte är arg" säger han och ler. "Visst trodde jag att jag var färdig med barn, men jag har faktiskt längtat lite efter ett till." Ett stort leende sprider sig över Trillians ansikte.
Leendet förvrids sedan av smärta. Barnet är på väg! Trots att Kalle redan har flera stycken så flippar han ur och tar en stund på sig innan han hjälper henne in i en taxi.
Mitt i natten går Trillian sedan in i sitt enkla hem med stolta steg, bärandes på sonen Didrik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar