Kapitel 35

Tiden räcker inte alltid till för Essibel längre men ibland så lyckas hon få barnen att sysselsätta sig på egen hand så hon hinner med att måla lite. Målningen har gått från ett rent nöje till ett måste som extra inkomst då huset inte ens är halvfärdigt och barnen snart behöver egna rum. Riley jobbar extra så ofta han kan och är så slut när han kommer hem att han inte orkar hjälpa till alls.

Till råga på allt så märker Essibel att Eivin inte alls utvecklas i samma takt som sin syster och han kräver mycket mer uppmärksamhet av henne än hon förväntat sig, men hon hoppas att han bara är lite sen i starten och kommer ikapp senare.


Ännu en födelsedag dyker upp bakom hörnet och nu är det Embla som ska bli stor och börja skolan. Essibel ser fram emot att få klä sin dotter i söta rosa klänningar och borsta hennes hår som börjar bli rätt långt vid det här laget.


Men efter ett besök hos frisören så blir Essibel mer än chockad över att se vad hennes dotter har gjort. Embla skulle dit för en liten trimning av topparna och ut kommer inte den lilla prinsessan hon förväntat sig utan hennes lilla dotter är istället en perfekt avbild av sin morbror Didrik i samma ålder.

Embla å andra sidan är nöjd med sin nya frisyr eftersom hon slipper ta hand om det långa håret som alltid skulle trassla ihop sig. En sak mindre att göra, tänker hon.


Det rosa flickrummet som Essibel sett framför sig blir också en besvikelse för henne. Hon älskar sin dotter men kan inte låta bli att önska att hon var mer normal.


Tack vare att Didrik bor så nära så går Essibel ofta över för att umgås med honom och Ayla en stund. Hon försöker få honom att förstå hennes känslor angående Embla men han kan verkligen inte se problemet. Så minns hon dom gamla bilderna hon sett på honom i prinsessklänningar som liten och inser var hennes dotter har fått sitt beteende ifrån. I den här familjen är det Essibel som är annorlunda och Trillian, Didrik och Emblas beteende är det som är normalt. Hon är ändå orolig över vad grannarna ska säga.


Essibel skulle kunna tro att Embla lider av kronisk sömnbrist då hon aldrig orkar plocka bort efter sig och allt som oftast går att hitta sovandes på soffan. Hon hade trott att det skulle bli lättare hemma nu när Embla är stor nog att kunna klara sig själv mer men så som hon stökar ner så blir det istället bara mer jobb och drömmen om den perfekta familjen känns mer avlägsen igen.


Mitt i allt så är det dags för Riley att fylla år, det hinns inte med något firande mellan sömn och jobb på restaurangen och både han och Essibel hinner inte ses mycket mer än för att säga att dom saknar varandra innan han antingen somnar av ren utmattning eller måste springa iväg till jobbet. Men på hans få lediga dagar längtar han ändå efter fler barn när han leker med syskonen. Essibel har sagt rakt ut att hon inte vill ha fler barn och med tanke på att Eivin blev till trots skydd så har han gått med på att sterilisera sig för att inte riskera att det händer igen, det händer inte ofta att dom faktiskt har den tiden till varandra men Essibel vill verkligen vara på den säkra sidan.


Trillian hänger fortfarande kvar i huset för att umgås lite med sitt yngsta barnbarn och Eivin gillar uppmärksamheten han får från henne. Trillian verkar tycka att något så trivialt som döden inte ska hålla henne ifrån att lära känna sina barnbarn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar