Nu har Trillian äntligen några dagar ledigt och hon passar på att ta en promenad. Hon hinner inte långt innan hon ser ett bekant ansikte. Kalle verkar vara lika glad att se henne som hon är att se honom, och skämten flyger hux flux genom luften igen.
Han har även en liten hund som verkar nyfiken på henne, men när hon sedan pratar lite glatt med tiken så blir hon tvärarg på Trillian och går iväg, medan Trillian bara står där och inte förstår riktigt vad som hände.
Eftersom Kalle delar hennes matintresse så sätter dom sig snart framför tv:n och tittar på matlagningsprogram, dom har börjat bli riktigt nära vänner och trivs så bra i varandras sällskap.
Det märks väldigt mycket på Trillian att barnet i henne tar upp en väldigt stor plats då hon när som helst kan börja leka för sig själv. När Kalle ser henne stå och låtsas att hennes händer är lamor så skrattar han bara och tycker att hon är riktigt underhållande, på ett sånt där konstigt sätt. Hon är verkligen inte som andra och det är precis det han gillar med henne.
Det börjar bli sent och Trillian frågar om hon får sova över, så hon slipper sova ute på sin gamla säng och det är inget problem alls tycker Kalle. För att visa hur mycket hon uppskattar det så bestämmer hon sig för att laga sin favoriträtt till middag, tortellini med ostsås. Men det är första gången hon försöker sig på att laga mat och hon råka bränna den rejält.
Hon känner sig lite misslyckad men försöker igen, "Sallad kan man garanterat inte misslyckas med" tänker hon och sätter igång att hacka grönsaker. Några mindre skärsår senare står middagen på bordet och hela familjen äter med stor aptit. Trillian kan inte undgå att se upp till Kalle, "Helt ensam med 3 barn, jag förstår inte hur han klarar av det." tänker hon medan hon tuggar i sig en bit tomat.
Att gå från att sova i en sliten gammal säng ute på gräsmattan till att sova i en mjuk, härlig säng inomhus känns som rena lyxen. Trillian har aldrig känt sig så utvilad tidigare som efter den här natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar