Nästa morgon planterar Trillian lite frön från druvorna i hopp om att slippa palla grannens hela tiden. När hon är klar spanar hon upp mot himmelen i hopp om att få se något, men som vanligt finns inget där utom något enstaka moln och det får henne att känna sig ensam.
Hon får syn på en tvättbjörn som vandrat in på tomten och får för sig att hon ska springa fram och klappa den. Tvättbjörnen vill dock inte alls att hon ska komma för nära och ryggar undan. Ensamheten kryper på ännu mer och hon bestämmer sig för att ge sig av in till stan istället för att sitta ensam på en tom gräsmatta.
Hon kommer att tänka på att hon läst något om en hundpark i stan och tänker att hundägare brukar vara trevliga, det tar inte lång tid innan hon är där. Det är dock ganska öde i parken och dom enda hon ser är ett par som står och ser mysiga ut med varandra. Men det hindrar inte Trillian som går fram med ett glatt "Hej där!". Hon märker att kvinnan verkar ta ganska illa upp av att hon avbröt deras dejt så efter att ha utbytt lite artighetsfraser och pratat lite om vädret så låter hon dom vara.
Idag var den stora dagen på hennes nya jobb också. Hon kommer snabbt fram till att jobbet inte var riktigt så lätt som hon trodde och trots att hon bara är diskplockare så förväntade sig alla gäster att hon skulle kunna allt om maten där när hon egentligen knappt kan se skillnad på en morot och en potatis. Och varför skulle hon kunna det, på konstskolan målade dom frukt, inte grönsaker. Hon bestämmer sig i alla fall för att läsa på lite innan nästa arbetsdag så kanske arbetet går lite smidigare.
Hon passar på att svänga förbi gymmet igen på vägen hem för att duscha och hinner prata lite snabbt med en ensam stackare som är där och tränar mitt i natten. För många dramalektioner har resulterat i att hon har ett minst sagt udda sätt att prata med hela kroppen.
Men det verkar gå hem hos dom flesta ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar