Trillian har en vana av att inte hänga upp sig på negativa saker särskilt länge, det har alltid varit ett sätt att hantera saker i hennes uppväxt och hon roar sig snart på egen hand igen.
Hon spenderar så mycket tid med Didrik som hon bara kan och lär honom allt han kan behöva.
Men så kommer dagen då hon inser att hon gjort bort sig igen. Magen växer, illamåendet sköljer över henne och är det sparkar hon känner? Den här gången behöver hon dock inte oroa sig för vem pappan är, det är utan tvekan Garrets barn och även om hon är glad över att Didrik ska få ett syskon så kan hon inte än en gång låta bli att önska att barnet var Kalles.
När det blir dags för Didrik att fylla år igen så är huset lika tomt som första gången. Kalle svarar inte när hon ringer, hon har inga planer på att prata med Garret och hennes bästa vän Zacke är upptagen på jobbet. Men Didrik är lika glad för det och klappar glatt händerna när han blåst ut ljusen på tårtan.
Didrik har nu växt upp till en riktigt aktiv kille, han älskar att vara utomhus och springa runt, och vilken humor han har. Han kan när som helst få Trillian att vika sig av skratt. Han har inga vidare minnen av varken Kalle eller Garret då han var alldeles för liten när dom spenderade tid med honom senast och han hann aldrig riktigt lära känna någon av dom. Hans hela familj är hans mamma som han älskar över allt annat och han kan inte önska sig något mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar