Innan Essibel och Riley åkte iväg så fick dom lova Eivin flera gånger att dom skulle hinna hem till hans födelsedag, men när hans födelsedag kom utan hans föräldrar i sikte så kände han inte alls för att fira. Något han inte klarar av är när folk inte håller sina löften.
Istället stänger han in sig på sitt rum och leker med sitt dockhus medan han tjurar.
Embla däremot börjar bli orolig när dom inte kom hem i tid och dom inte hörde av sig heller för att säga varför. Så en kväll när hon är på väg att gå och lägga sig så ringer telefonen, hon förväntar sig att Essibel ska ursäkta sig för att dom var borta så länge och säga att dom är på väg hem nu men en okänd röst möter henne på andra sidan luren. Hon stelnar till och lyssnar i chocktillstånd på vad den okände mannen säger. Fartyget hennes föräldrar var på gick på grund och sjönk, långt ute till havs. Embla hör knappt vad mannen säger längre, men hon förstår innebörden av det. Hennes föräldrar finns inte längre, hon är nu ensam ansvarig för sina 4 syskon.
Som tur var så hade Riley en livförsäkring genom sitt jobb och pengarna från den borde räcka tills syskonen är gamla nog att klara sig själva och barnvakten praktiskt taget bor i huset numera. Embla har försökt förklara vad som hänt för Eivin men han kommer fortfarande till henne nästan varje dag och frågar var Essibel är. Hon känner sig väldigt ensam i det hela och tycker otroligt synd om trillingarna som aldrig kommer att få lära känna sina föräldrar, hon är även väldigt osäker på om hon kommer att klara av att uppfostra dom själv. Hennes nyss så enkla tonårsliv har ersatts av ett liv som småbarnsmamma, endast 17 år gammal.
Embla försöker få upp stämningen i huset när det är dags för trillingarnas födelsedag och det krävs lika stor ansträngning att hålla barnen borta från ljuslågorna som det krävs för att hålla Eivin borta från tårtorna innan ljusen är utblåsta. Men det blir en ganska bra födelsedag för småttingarna till slut.
Cedrik är en ivrig liten kille som vill att allt ska hända på samma gång och verkar tro att gå är nånting man kan utan träning och blir lite frustrerad när det inte går som han vill.
Liam är lite lugnare men är det verkligen så att han skrattar åt sin bror så fort han misslyckas med sina tafatta försök att ställa sig upp? Nä, han är ju bara ett litet barn, det är säkert hans egna fötter som är så roliga.
Rakel håller sig gärna ur vägen för sina bröder men är ändå nyfiken på vad dom hittar på, även om hon hellre sitter brevid och tittar istället för att delta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar