Kapitel 23

Bara dagar innan Essibels födelsedag så inser Trillian att det hon länge fasat över redan har hänt. Håret har grånat, ryggen har börjat värka och hon orkar inte alls med så mycket som hon vill. Hon har blivit gammal, långt i förtid enligt sig själv.


 Trillian har förberett inför Essibels stora dag genom att bygga till en övervåning på huset som kommer att vara hennes nya rum och studio. När Essibel fick se den nya utbyggnaden så kastade hon sig runt halsen på sin mamma av lycka. Rummet var inte bara större än hennes gamla, det fanns även stora fönster mot den fina bergsutsikten där Trillian placerat hennes staffli.


Sen kom till slut den stora dagen som Essibel väntat på länge. Hon skulle få börja gymnasiet och alla vet väl att dom bästa kärlekshistorierna börjar med ett sött par som träffas unga, gifter sig strax efter studenten och skaffar en underbar familj tillsammans för att sedan leva lyckliga i alla sina dar. Just det, det bor en helt hopplös romantiker i den här ungen och hon är övertygad om att hon inte kommer att gå i sin mammas fotspår vad gäller kärlek.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar