Kapitel 37

Det är snart även dags för Embla att fylla år igen och nu börjar hon på gymnasiet. Trots att hennes mamma ser henne som otroligt lat har hon lyckats rätt bra i skolan. Essibel är ofta på henne och tjatar om att hon måste städa efter sig och hjälpa till hemma men soffan lockar alltid mer och hon kan spendera timmar där funderandes på nästan ingenting.


 Eivin har hon blivit riktigt förtjust i, visst, han är inte riktigt som andra men hon älskar att se hur lättroad han är och kuddkrig är deras favoritsysselsättning tillsammans.


Essibel har börjat känna sig dålig, hon hoppas att det beror på den långvariga stressen men något säger henne att det inte är fallet. Hon vågar dock inte säga något innan hon vet säkert vad det är.


Tids nog så kan hon inte ta fel längre, hon är gravid, igen. Nu är hon rasande och Riley får sitt livs utskällning, han skulle ju ha steriliserat sig för länge sen, dom har varken tid eller pengar för ett barn till. Det enda han har att säga till sitt försvar är att han inte klarade av att göra det, ifall Essibel skulle ändra sig om fler barn någon gång.


Stämningen i huset är allt annat än trevlig och så fort Riley försöker komma nära Essibel så går hon snabbt därifrån. Hon hade kastat ut honom utan att blinka om hon bara haft råd att försörja familjen på egen hand, men hon vet att hon behöver honom och det gör henne bara mer arg. Hon minns drömmarna hon hade som tonåring om det perfekta familjelivet och kan inte göra annat än att sucka när hon inser hur fel hon hade.


Riley är inte längre tillåten i sovrummet och får spendera nätterna på soffan. Han längtar efter den dagen då Essibel förlåter honom och när barnet kommer, även om barnet inte var planerat från hennes sida så hoppas Riley på fler barn i framtiden, men det är inget han vågar säga högt för då kommer Essibel troligen att kastrera honom själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar