Kapitel 7

Ung, singel, arbetslös och med lite extra pengar i fickan, vad är då bättre än att fara ut och resa? Inget, tycker Trillian som genast bokar en resa till varma Egypten, hon bryr sig inte ens om att fara hem och packa, inte för att hon har något hemma som är värt att ta med sig på en resa, utan åker direkt till flygplatsen.


Varmt, varmare, varmast. Sand och sol så långt ögonen når och någon är sugen på äventyr. Hon hittar en man som vill att hon ska hämta några bortglömda papper i en grav brevid lägret. Låter konstigt, tycker hon, att han vet precis vart dom bortglömda papperna ligger när dom ska vara just det, bortglömda. Men hon är sugen på lite spänning och ger sig av ändå.


Hennes första intryck av stället är inte imponerande alls, men så hittar hon en trappa som hon följer och spänningen stiger.


Hon löser gåtor, släpar tunga statyer och hittar skatter. Det känns lite väl mycket som en turistfälla, särskilt när dom bortglömda papperna visar sig ha en företagslogga på framsidan, men hon har roligt ändå.


Sover i tält gör hon också, men hon tycker att det påminner lite väl mycket om att sova ute på sin egen tomt, mörkt är det också där inne. En lampa hade varit bra att ha tycker hon när hon kommer ut och upptäcker att hon har på sig tröjan ut och in.


Hon pratar med lokalbefolkningen, besöker marknaden och hinner även med att gräva efter reliker innan det är dags att åka hem. Att resa till Al Simhara alldeles själv har fått henne att känna sig lite ensam, trots att hon alltid klarat sig själv tidigare så börjar hon nu sakna att ha någon vid sin sida och önskade att hon tagit med sig någon hit. Men nu är det för sent att tänka på sånt, hon måste skynda sig till flygplatsen så hon hinner med planet hem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar