Trillian har tänkt mycket på sitt liv sedan Didrik pratade med henne om Rico och medan hon hoppar hage med sin son så går det upp för henne. Han är på väg att bilda sin egen familj, Essibel är snart vuxen och verkar även hon vara inställd på att skaffa barn tidigt och själv hade hon ingen. Hon stannar upp mitt i ett hopp och går sedan iväg utan ett ord.
Hon håller en bukett vita rosor i handen medan hon nervöst knackar på dörren. Hjärtat rusar och hon är precis på väg att vända om och gå när hon hör steg på andra sidan och det är ett förvånat ansikte som möter henne på andra sidan dörren. Hon blir inbjuden i huset och räcker sedan försiktigt över buketten till Kalle.
På hemtomten börjar det bli bråttom. Mitt i ett pianosolo börjar Dafne skrika rakt ut av smärta. Värkarna har börjat och Didrik är inte till mycket hjälp mitt i sitt paniska viftande med armarna. Hon skriker åt honom att flytta på sig och ringa en taxi så hon kan ta sig till sjukhuset. Han samlar sig dock inte förrän hon kämpar sig över till honom och ger honom en lätt örfil för att få slut på hans löjliga skrikande och dom beger sig till sjukhuset tillsammans.
Trillian pratar lugnt med Kalle en stund och säger hur mycket hon ångrar sig över vad som hände mellan dom för så länge sen. Han säger att han inte vågade ta kontakt med henne igen efter det hon sa men att hon alltid funnits i hans tankar. Trillian blir alldeles rörd, känner hur hon blir svag i knäna och för första gången på 18 år, kysser hon mannen hon älskar. Samtidigt föds hennes första barnbarn på sjukhuset, Ayla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar