Kapitel 100

Hösten kom och med det svalare vädret så ville Ester spendera mer tid utomhus. Hon började ta dagliga joggingturer med Tiger och ju kallare det var ute desto längre sprang hon. Ofelia förstod inte hur hon klarade av att vara ute barfota i höstrusket men visste vid det här laget bättre än att försöka få henne att ta på sig ett par skor.


Cory höll sig istället inne mer och pysslade med sina intressen. Han hade länge målat en del, men med det regniga vädret så stod han vid sitt staffli nästan varje dag och hade börjat bli riktigt duktig. Han hade även börjat sälja en del av sin konst och stadens konstgalleri hade hört av sig om att få ställa ut några av hans tavlor.


Ester som spenderat större delen av sin barndom för sig själv började inte bara umgås med andra, hon tog sig även iväg för att hälsa på hemma hos dom. Hon älskade Joeys roliga historier och dom kom riktigt bra överrens tack vare deras gemensamma humor.


Hos Zack fick hon istället höra spännande historier från polisyrket. Appaloosa Plains var en väldigt lugnt och brottsbefriad stad, men Zack kunde göra den tråkigaste utredningen om korvtjuven på kiosken till en häftig jakt på liv och död och Ester älskade det.


Men det var inte bara Ofelias pojkvänner och Tiger som tog upp hennes tid. Hennes vänskap med Mikail hade utvecklats till något hon aldrig hade kunnat tro den där dagen när han först dök upp utanför hennes fönster. Han var helt klart hennes bästa vän och det fanns ingen som kände henne bättre. Han lät henne till och med leka med honom ibland och hennes glada skratt fyllde huset när hon lekfullt slog efter honom i luften som en katt, han hade dock aldrig några problem att undvika hennes händer. Hon må vara en tiger, men älvor är snabbare.

"Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig."
"Jag tror att du skulle klara dig galant utan mig nu."
".. Du tänker väl inte lämna mig?"
"Inte om jag har något att säga till om."
"Bra! Kom här nu då, den här gången ska jag allt fånga dig!"


 Frostfyllda, stjärnklara nätter är det perfekta tillfället att sitta nära varandra och titta på himlen tillsammans. När Ofelia och Cory spenderade sådana stunder tillsammans så kände dom sig som tonåringar igen. Det var svårt att inse att det gått så lång tid sedan dom var i Esters ålder och levde bekymmersfria tonårsliv.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar