"Sluta med det där! Jag är ingen leksak."
Hon stannade upp av förvåning, en pratande insekt. Det hade hon aldrig varit med om tidigare.
"Ehm, herr insekt?"
"Jag är ingen insekt heller."
"Men, vad är du då?"
"Jag var precis på väg att presentera mig när du försökte slå mig. Mitt riktiga namn går inte att uttala på ditt språk, men du kan kalla mig Mikail. Trillian har sänt mig."
Cory behövde ta sig ut ur huset och begav sig iväg till en klubb för att se en talangshow. Det dröjde inte länge innan hans ögon började vandra från en inte allt för talangfull akrobat till personerna i publiken, speciellt en person fick hans uppmärksamhet.
Cory hade aldrig haft problem att ta kontakt med nya människor och den här dagen var inget undantag. Hans utseende och charm hade lett till att han kunde få nästan vem som helst på fall och han skruvade just nu upp charmen på max.
Snart hade mellanrummet mellan de båda männen minskat drastiskt och Cory fick varje mening han sa att låta som smicker. Den okände mannen visade sig vara en trollkonstnär vid namn Dale och han var där för talangshowen. Han hade tydligen vunnit några gånger tidigare men idag när han klev upp på scenen så lyckades han inte få ett enda trick rätt och han rodnade så fort han tittade åt Corys håll. Han kunde inte undgå att känna sig lite skyldig.
Ofelia hade istället begett sig till Joeys hus. Hon visste att hon skulle vara tvungen att berätta för honom att Cory fått reda på vad som pågick. Han funderade en liten stund men sa sedan att han visste att den här dagen skulle komma.
"Du vet väl att dom här senaste månaderna med dig har varit dom bästa i mitt liv?"
Han lät nästan lite nedstämd när han pratade.
"Men jag har hela tiden försökt att inte tänka på att du har ett helt annat liv med en familj och så länge dom inte visste något så kunde jag inbilla mig att det faktiskt var sant."
"Men du har ju också familj, kan du verkligen ärligt säga att det inte har varit jobbigt för dig att hålla det här hemligt för Erika?"
"Det är inte så svårt när det inte är ett riktigt äktenskap.."
"Vad menar du? Du älskar väl henne?"
"Jag trodde att jag kunde lära mig att älska henne, jag har verkligen försökt. Men det har alltid varit och kommer alltid att vara dig jag älskar."
Ofelia flyttade sig närmare honom och la armen runt hans axlar.
"Det låter som att du inte tänker stänga ut mig ur ditt liv igen."
"Jag kan inte, men jag kommer att behöva mer tid för att vänja mig vid det här, så förvänta dig inte att jag kommer på någon sorts familjemiddag."
Hon skrattade till lite innan stämningen blev mer allvarlig igen.
"Hur tänker du göra med din fru?"
"Jag måste väl berätta det för henne. Hur säger man egentligen att man aldrig älskat någon som man levt hela sitt vuxna liv med?"
"Det gör man inte, du får hitta på något annat så du inte krossar henne mer än nödvändigt. Men nu tycker jag att vi tänker på något roligare."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar