Kapitel 112 del 2

"När den stora dagen äntligen kom så mådde jag nästan illa av alla fjärilar i magen. Jag blev dock lugnare direkt när jag såg ett väldigt välbekant ansikte utanför dörren. Morfar Liam lyckades få tid över för att komma på mitt bröllop. Jag kunde inte vara lyckligare. Clara hade gått bort några år tidigare och jag visste att han inte skulle finnas länge till, men han fortsatte ändå att turnera inspirera andra, inklusive mig."

  
"När jag stod vid bröllopsvalvet och tittade ut över min familj så kände jag mig otroligt lyckligt lottad. Nu när det äntligen var på gång så hade fjärilarna försvunnit och jag var helt lugn. Jag visste att det här var precis vad jag ville och jag skulle aldrig tvivla på att Mik var rätt för mig. Vi hade bjudit in hans familj också, men ingen dök upp. Jag antar att det är ganska fullt upp för en kungafamilj, men jag hade gärna sett någon där. Men dom skickade en fin present åt oss."


"En bit ifrån stod mina föräldrar. Cory såg så nervös ut nu. Han hade nästan gråtit av lycka när jag berättade att han var min biologiska pappa och jag kunde inte ha varit lyckligare över att det var han. Det är absolut inget fel på Zack och Joey, men Cory har alltid varit speciell och det kändes bra att veta säkert att jag fått växa upp med min riktiga far."


"När Mik kom fram till mig så kunde jag inte annat än att drunkna i hans ögon. Det är något jag gör lite väl ofta och jag kan försvinna in i min egen värld och stirra rakt på honom utan att märka vad som händer runt mig. Men just då kunde jag inte låta bli, han var så otroligt vacker och hela han strålade."


"Jag menar, försök att inte förlora dig själv när du möts av det leendet."


"Vi utbytte löften och ringar. Även om jag inte var nervös så kunde jag genast märka att Mik var det, han som alltid är så lugn annars. Han hade problem med att få ringen på mitt finger, till slut fick jag hjälpa honom och när det var avklarat så slappnade han av lite igen."


"Den där första kyssen som ett gift par, var magisk. Jag menar, alla kyssar med honom är magiska, men det var så mycket mer när vi stod där framför alla."


"Efteråt var det dags att skära tårtan och när alla fått sig en bit bar vi undan bordet och omvandlade lusthuset till ett dansgolv igen."



"Jag vet inte vad det är med oss två och dans, men så fort vi rör oss tillsammans till musiken så är det som att hela omvärlden försvinner."




"Men vi stannade inte ute lika länge som på förra bröllopet. Det fanns något helt annat som lockade. Jag hade länge velat flytta in till Mik i gästrummet, han tyckte inte om allt hundhår som Tiger lämnade i min säng så det kändes självklart att jag skulle sova hos honom, men han vägrade låta mig sova med honom innan bröllopet. Han ville hålla på traditionen att vänta tills vi var gifta och trodde inte att han skulle klara av att hålla sig ifrån mig om vi sov tillsammans innan. Jag ska låta dig slippa detaljerna, det är inget du ska behöva höra om. Men jag kan säga att även om kyssen var magisk, så var det här så mycket mer."


"Älskling, vem pratar du med?"
"Det är bara Trillian, somna om du."
"Okej *gäsp* kommer du och lägger dig igen?"
"Alldeles strax."

"Utan dig hade inget av det här varit möjligt och jag är så otroligt tacksam för allt du gjort för oss. Jag önskar att du var vid livet så att du hade kunnat dela den här dagen med mig på riktigt."




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar