Kapitel 113

Efter bröllopet var det som om Ofelia tappade all sin energi. Även om hon försökte fortsätta sina dagar som vanligt så orkade hennes kropp inte med och hon var tvungen att lägga sig och vila. Det var dock inte det lättaste när hon kunde höra någon springa in på toaletten brevid stup i kvarten.

Det var Ester som mot sin vilja var tvungen att störa sin mor när hon vilade. Hon hade mått illa ett bra tag nu och vad hon än åt så kom det upp igen nästan direkt vilket fick henne att spendera sina dagar framför tv:n då soffan låg närmast toan. Hon hade anat ett tag vad som var på gång men väntade på definitivt svar innan hon ville dela sin nyhet, även om både Cory och Ofelia redan anade vad som var på gång.

När hon var helt säker så tog hon med sig Mikail in i sovrummet och började försöka formulera det hon hade att säga precis rätt.

"Jag vet att det här inte var planerat men jag hoppas att du inte har något problem med det."

"Jag är gravid!"
Mikails ansikte lös upp och det gick inte att ta miste på hans glädje.
"Åh, så underbart. Snart har vi vår egna lilla familj."

"Det här kommer att bli underbart och jag är så lycklig över att jag får dela det med den vackraste kvinnan jag någonsin mött."
"Åh, Mik. Håll kvar den tanken, jag vill berätta för mamma först."

I en annan del av huset hade Ofelia precis berättat en egen nyhet till Cory.

"..Är du säker? Jag menar, helt säker?"
"Jo, jag fick provsvaren idag, det går inte att ta fel."

"Vi ska ta oss igenom det här. Det kommer inte att bli lätt, men vi ska klara det. Jag kommer att stå vid din sida hela vägen."

Esters röst avbröt dom.
"Mamma, kom hit! Jag har stora nyheter!"

Ofelia mötte henne i vardagsrummet. Ester berättade glatt om sin graviditet men märkte snabbt att hon inte fick dom helhjärtade gratulationer som hon hoppats på. Efter ett halvhjärtat leende så såg Ofelia nästan ledsen ut.

"Mamma, är det något som är fel?"