Kapitel 104

Efter några veckor i huset så var det dags för Esters stora dag. Hon skulle lämna barndomen bakom sig och ge sig in i vuxenlivet. Mikail ville göra sin väns födelsedag perfekt och bestämde sig för att laga hennes favoritfrukost åt hela familjen. Det hade ganska snabbt kommit fram att han var en utomordentlig kock och som tack för att han fick bo hos familjen gratis så hade han börjat laga all mat i huset.

Efter frukosten bar det av ut i snön som alla andra dagar. Tiger var minst lika förtjust i den kalla årstiden som Ester och Mikail hade börjat vänja sig vid kylan och kunde till och med uppskatta det vackra landskapet. Hans nya favoritsysselsättning var nog deras snöbollskrig och det var han själv som startade minst hälften av dom.

"Du kommer aldrig att träffa mig Mik, jag är alldeles för snabb för dig."
"Jaså, försök undvika den här!"

Ester gled lätt undan och Mikails snöboll missade med nästan en meter. Hon hade tränat mycket den senaste tiden och blivit både snabbare och vigare, vilket gjorde det mycket lättare för henne att undvika att bli träffad. Hon böjde sig ner och gjorde en egen snöboll och Mikail retades tillbaka.

"Haha, tror du att du kan träffa mig, jag är en älva, jag kan undvika allt!"

Han fick snabbt äta upp sina ord när han plötsligt fick en snöboll rakt i magen och tappade balansen. Hans ögon blev stora av förvåning och hon kunde inte låta bli att skratta.

"Så jag kan inte träffa en älva? Vad är du för nåt då? För jag tror bestämt att jag fick in en fullträff."

Mikail kunde inte komma på något bra svar och när han försökte resa sig så blev han genast nerknuffad igen av Ester och snart brottades dom för fullt i snön.

 När gästerna började strömma in så var det dags för Ester att blåsa ut ljusen på tårtan. Hon funderade en stund på vad hon skulle önska sig, men kunde inte komma på något som hon saknade och blåste ut ljusen.

Hon vände sig om för att titta på alla människor som var där för att fira henne, det var knappt att alla fick plats i köket. Till och med hennes lilla kusin Dominick var där, han var dock mer intresserad av Mikails vingar än något annat. Ester kunde känna hur hon förändrades samtidigt som allting fortfarande var likadant.

Det var fullt upp för Ester ända tills sista gästen gick hem och först då fick hon en chans att prata med Cory. Han blev nästan tårögd när han stod framför sin vuxna dotter.

"Jag kan inte förstå hur snabbt du växt upp, det känns nästan som igår jag höll dig i mina armar för första gången. Jag är så lycklig över att få vara en del av ditt liv."
"Det kommer du alltid att vara pappa, jag kommer alltid att vara din dotter, oavsett hur gammal jag är."

Det hade varit första gången Mikail träffade hela familjen och han hade inte heller fått en lugn stund. Alla ville veta allt om honom och han hade oroat sig i onödan när han trott att han inte skulle bli accepterad. Nu ville Ester bara ha roligt med sin vän och hon började dansa till musiken i det nästan tomma huset, efter en stund så började Mikail röra sig försiktigt i takt och var snart helt inne i dansen han med. Han hade dansat förut, men aldrig på det här sättet och det kändes fortfarande ovant för honom att släppa sitt invanda rörelsemönster, men det mesta gick bara han hade Ester vid sin sida.