Kapitel 85

Erics första morgon som boende i huset började inte riktigt som han ville. När han nyvaken försökte krypa närmare Fiona var han nära att ramla ur sängen innan han upptäckte att hon inte var där. En lapp på hennes kudde förklarade att hon missat att köpa en bok och behövde spendera hela dagen på biblioteket. Deras planerade pannkaksfrukost var därmed utesluten.

När han tog sig ut i köket för att hämta flingor så möttes han av Cory som även han precis klivit upp. Eric hade sitt fokus långt ner i sin frukost och försökte ignorera mannen mitt emot medan han tänkte "Det är bara tillfälligt, du klarar det här, du är här för Fiona".
"Jag vet att du inte gillar mig."
Eric blev så överraskad att han satte flingorna i halsen. När han hostat färdigt så återgick han till att titta ner i tallriken. Han hade lovat Fiona att inte bråka och det tänkte han inte heller göra.

"Du kan väl åtminstone säga vad det är du tycker så illa om så jag får en chans att förklara mig innan du bestämmer dig för att hata mig."
Eric la ner skeden, men lyfte inte blicken.
"Det är inte dig jag hatar, det är vad du är och vad du står för."
Hans röst var lugn men lät ansträngd. Han började äta igen.
"Du känner mig inte ens! Hur kan du då veta vem jag är?"
"Jag vet mycket väl vem du är. Du är en självisk man som utnyttjar andra utan att bry dig om vem som blir sårad, du säger att du älskar, men du vet inte vad kärlek är. I ett försök att verka som en bra person utåt så tar du hand om någon annans barn."
Erics hand grep hårt om skeden och skakade lätt av hans uppdämda ilska. Cory exploderade.
"Ester är MIN dotter!"
Han ställde sig så tvärt att stolen flög bakåt.
"Familj är mer än bara blodsband och kärlek är inte att begränsa någon annan. Det faktum att jag och Ofelia tillåter oss själva att älska fler än bara varandra är inte att utnyttja någon, alla som är inblandade vet vad det innebär.."
"Även Naomi?"
Cory var mållös, hur visste han?
"Hon vet inget, men om du vill att det ska fortsätta så... Jag vill att Ofelia ska sluta träffa min bror."
Eric reste sig lugnt, ställde in sin tallrik i diskmaskinen och gick förbi Cory som fortfarande stirrade på platsen där han suttit. Det verkade bli en bra dag ändå, tänkte han när han gjorde sig i ordning för jobbet.

Cory hade knappt återhämtat sig från chocken när han klev in genom dörren hos Derik med en blombukett i handen. Han försökte bete sig så normalt som möjligt och få tankarna att gå så långt ifrån Erics ord som det bara gick. Det var svårt för honom att känna romantiken flöda som vanligt. Men han ville att dagen skulle bli så bra som möjligt innan han bestämde sig för vad han skulle göra.

Derik verkade inte märka något, han tog avståndet mellan dom som Corys vanliga retsamma sätt, där han höll sig lite längre bort än man ville ha honom, så att man bara ville ha honom ännu mer.

Men hans starka vilja tog honom bara så långt.
"Det är ingen fara." kunde han höra Derik säga bakom honom.
"Det här går inte längre. Det är Eric."
"Eric? Jag trodde att du bara hade mig och Ofelia?"
"Nej, det är inget sånt. Han vet, han har hotat att gå till Naomi om jag inte får Ofelia att sluta träffa Zack. Men jag kan inte kräva det av henne."
Derik hade aldrig hört Cory låta så uppgiven.
"Så du kommer sluta träffa mig.."
"Du vet att det inte är vad jag vill, men jag ser ingen annan lösning."
"Älskar du mig?"
"Det är klart att jag gör. Derik, jag har inte haft någon i mitt liv så länge som dig och jag vet inte vad jag skulle göra utan dig. Men jag kan inte låta det här gå ut över Ofelia, det är mitt fel och jag måste lösa det."
Det blev tyst i rummet en stund.
"Jag har en lösning."
Cory vände sig om när han hörde orden och såg ett leende sprida sig på Deriks läppar.

Dom fortsatte att prata tills Cory kände sig lugn igen och somnade till slut i varandras armar.

 På andra sidan stan spenderade Ofelia kvällen med Zack. Vädret hade blivit varmare och dom hade återupptagit sina utomhusdejter. Skridskoåkning på dammen och en snögubbe var vad dom hann med innan kylan började kännas av i händer och fötter. Ofelia föreslog att dom skulle åka hem till henne då Cory ändå skulle spendera natten på annat håll men Zack som inte kunde slappna av i huset föreslog en fest istället.

Hur bra festfolk dom var kunde man dock ifrågasätta när dom bara hade ögon för varandra hela kvällen.

Det var dock något som blivit bortglömt under dagen. Eric hade missat den sista meningen på Fionas lapp om att hon inte kunde sitta barnvakt och Ofelia hade i all sin hast inte kollat efter om Fiona var på sitt rum när hon lämnade huset.
Hemma på tomten fanns nu en bortglömd liten tös i en tigerkostym.