Först kunde hon inte tro sina ögon.
Han är inte riktig, jag inbillade mig bara. Nu hallucinerar jag. Jag är kanske galen ändå.
Men hur mycket hon än försökte övertala sig om att han inte var där så kom han bara närmare med ett stort leende på läpparna. När han var några meter ifrån henne började hon springa och kastade sig runt halsen på Mikail och viskade i hans öra.
"Du är på riktigt, jag visste inte säkert, men du är på riktigt."
Vännerna tog sig in i huset och satte sig ner för att uppdatera varandra om vad som hänt den senaste tiden. Ester lyssnade spänt på vad han skulle berätta.
"När vi kom hem till huset så kände jag bara att jag var på väg in i mitt egna privata fängelse. Allt jag ville var att ta mig därifrån och återvända hit. Men jag visste att jag inte hade något annat val än att stanna där."
"Jag hann knappt innanför dörren innan min syster Elicia kom springandes mot mig och kastade sig runt min hals. Hon hade växt så mycket sen jag lämnade mitt hem och jag kände hur mycket jag saknat henne och resten av min familj."
"Familjen hade utökats med ännu en medlem sedan jag åkte. Lilla Yesenia, en dotter till, var blyg och det tog ett tag innan hon vågade sig fram till mig. Jag undrade hur mycket jag missat under min tid med dig och din familj."
"Som väntat så var alla glada över att ha mig hemma igen, särskilt Tamika som alltid hamnade i bråk med våra andra systrar. Jag har dock aldrig haft några problem med henne även om jag inte tycker om hur hon behandlar andra. Hon är allt för lik vår far."
"Undantaget var Mayra. Hon är äldst av oss syskon och har alltid tyckt att hon förtjänar tronen istället för mig. Vilket hon gör, hon är otroligt smart, intresserad av hur landet styrs och har alltid näsan i en bok för att lära sig mer om det. Hon tittade knappt på mig trots att vi inte setts på flera år."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar