Kapitel 119

I ett hushåll med fyra vuxna och sex barn så är det svårt att hålla fast i ett tankesätt om era barn och våra barn, alla hjälpte till där det behövdes och barnen växte upp mer som syskon än mostrar och systersöner. En dag när Ofelia matade Ford så la hon märke till något, han såg inte riktigt ut som dom andra barnen, det var nästan som om han glittrade. Hon tittade på Dexter och såg att det var samma sak med honom.

"Mik, nu vet jag inte om tröttheten får mig att se saker, men jag är nästan övertygad om att pojkarna glittrar."
"Du ser inte fel, det är helt normalt för älvor att glittra när dom är små."

Älvor, mina barnbarn är älvor. Undra hur det kommer att gå när dom blir äldre.

Mikail kände av att hon blev lite orolig.
"Du behöver inte oroa dig, älvor är väldigt lika människobarn."
"Hah, ja, bortsett från att människor varken glittrar eller flyger."

Hela familjen fascinerades över alla olika personligheter som dom fick se utvecklas i huset. Audrian verkade ha tagit efter Ofelias musikaliska talang och hon kunde sitta i timmar och spela på sin xylofon. Kom det in för många personer i rummet där hon satt så flyttade hon sig till ett annat rum. Ofelia skrattade lite för sig själv över hennes dotters motvilja till publik trots att hon redan nu kunde höra henne spela melodier som hon hört på radion. Hon hoppades att Audrian skulle trivas bättre i närheten av andra i framtiden så hon skulle kunna dela med sig av sin gåva till omvärlden.

Rafael hade börjat värma upp till familjen och kunde nu spendera mer tid borta från tv:n. Han hade dock fortfarande inget vidare tålamod och när saker inte gick som dom skulle så var tårarna inte långt borta.

Evelina och Elmer hade verkligen hittat varandra. Det första dom gjorde på morgonen när dom vaknat var att leta reda på varandra och sedan lekte dom större delen av dagen. Det var aldrig något bråk mellan dom utan dom delade gärna med sig till varandra.

Födelsedagarna fortsatte att infalla tätt inpå varandra och nu var det Ofelia och Corys tur. Ofelia tänkte länge på vad hon önskade sig innan hon blåste ut ljusen.

Strax därefter gjorde Cory samma sak.

Ester och Mikail tog hand om barnen några timmar för att ge paret lite tid för sig själva och dom fick äntligen lite tid att komma nära varandra och tänka tillbaka på sitt liv tillsammans.

Deras liv var inte i närheten av vad dom hade planerat för sina äldre dagar. Barnbarn hade dom båda hoppats på, men att samtidigt vara småbarnföräldrar själva hade dom aldrig ens funderat på. Att dom dessutom delade huset med inte bara en, utan tre älvor hade dom aldrig kunnat tro. Vilket inte var så konstigt då dom inte visste att älvor existerade innan dom mötte Mikail. Dom njöt fullt ut av sin lediga stund innan verkligheten kallade igen.