Kapitel 109

"Det var först några veckor efter min födelsedag som hon kom till mitt rum för att prata. Jag spenderade all min lediga tid där, vilket inte var mycket då min far drog med mig på allt möjligt som jag behövde lära mig innan jag skulle ta över tronen. Jag var konstant uttråkad."

"Mikail, du vet väl att jag inte har något emot dig, det är inte därför jag har undvikit dig. Jag är glad att se dig, även om jag önskar att du inte kom tillbaka."
"Jag vet Mayra, jag tycker om den här situationen lika lite som dig. Jag önskar att du kunde ta över tronen istället. Du är äldst och du både kan och vill göra det här."

"Jag sa väl att hon var smart, hon hade kommit på en plan för hur vi skulle kunna övertala far om att låta henne ärva tronen, men det skulle ta tid. Jag hade inget emot det, jag var beredd att göra vad som helst för att slippa undan mitt öde."

"Sakta men säkert så började vi bearbeta far. I början hade han svårt att ta till sig det jag sa, men jag tog det lugnt och introducerade nya enkla idéer då och då, jag kunde sakta märka hur hans inställning förändrades."

"Mayra kom till mig varje dag för att ge mig mer tips och nästa del i hennes plan. Allt fungerade precis som planerat. Jag har alltid varit imponerad av hennes intelligens, men det var först nu jag började inse exakt hur smart hon är. Förutom att tala med far så var hon även ute bland folket för att få dom på sin sida."

"Till slut kom dagen då min far erkände sig besegrad. Han kom till mig igen och berättade att folket hade gått ihop och meddelat att dom ville ha Mayra som ledare istället för mig. Utan folkets stöd så kunde han inte längre tvinga mig till tronen och landet skulle få sin allra första drottning.

Det dröjde inte länge innan min far ansåg att det var dags att lämna över kronan till nästa generation. Jag stannade till efter cermonin, Mayra var så otroligt vacker och jag kände mig lättad över att det inte var jag som stod där framme. Jag visste att hon skulle bli den bästa ledaren landet sett på länge."

"Det var svårt att ta farväl av mor. Men hon förtjänade ett riktigt farväl med tanke på att min tidigare avresa var så hastig. Det är svårt att ta farväl av någon som man inte vet om man någonsin kommer att se igen. Men jag visste att jag var tvungen att ge mig av. Jag var mer behövd någon annanstans, med min andra familj."

Han tystnade och Ester lät hans berättelse sjunka in innan hon sa något.

"Så, du är tillbaka på riktigt? För alltid?"
"Ja Ester, för alltid."