"Men ju mer tid som gick så la jag märke till vissa förändringar, vi har alltid varit helt öppna med varandra och har inga problem att prata om något. Ändå kunde jag få känslan ibland av att han undanhöll något från mig och han kunde bli tyst mitt i ett samtal och nästan verka lite blyg."
"Jag minns när det hände som om det var igår. Det där helt oväntade ögonblicket när allt förändrades. Jag kan för mitt liv inte minnas vad det var han klagade över, men han hade kommit till mig som vanligt för att få ur sig sin irritation."
"Det var inte svårt att få honom på bättre humör och vi kramade varandra som vi alltid gör. Jag har ingen aning om vem det var som höll kvar eller vad det var som fick oss att göra det, troligen var det båda två."
"Mitt i allt så hade kramen förvandlats till något mer och ingen av oss ville släppa. Det var så många känslor som plötsligt släpptes lös inom mig, en del av mig ville krama honom hårt och aldrig släppa taget medan något inom mig sa att det inte var rätt. Jag vet inte om det var rätt att ignorera den rösten men jag kunde inte dra mig ur."
"Vi pratade aldrig om det men visste att vi skulle vara tvungna att hålla den delen av vår relation hemlig för omvärlden, det gjorde nästan ont i mig att inte kunna vara så nära som jag ville hela tiden. Att stå bara en liten bit ifrån varandra men inte kunna sträcka ut en hand för att få känna honom när någon annan var nära. Men vi hade nätterna tillsammans, ostörda."
"Kom, följ med mig, jag vill visa dig något."
"Han tog min hand och ledde mig nerför trappan och in i hobbyrummet."
"Där hade han lagt ut en filt på golvet, tänt ljus och dukat upp för en picknick. Det var så otroligt romantiskt med snön som föll utanför fönstret och ljuset som dansade i rummet."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar