Det plötsliga förändringen oroade henne föräldrar ett tag men när dom inte såg några tecken på att hon skulle må dåligt så försvann oron. Men dom visste inte vad det var som hade fått henne att ändra beteende.
Hur kunde jag tro att jag hade en älva som vän? Älvor finns ju inte, det är bara sånt man hör om i sagor. Mik var aldrig riktig, jag hittade bara på honom.
Tiger var glad för den extra uppmärksamheten hon fick från sin matte.
"Tiger, du är väl riktig i alla fall. Dig har jag väl inte hittat på?"
Hennes jobb var väldigt krävande och hon tränade så mycket hon kunde. Ofelia var glad att hon inte längre behövde oroa sig för sin dotters mentala hälsa, men hon fick istället oroa sig för hennes fysiska hälsa när Ester började jonglera med knivar och facklor. I början satt hon alltid på helspänn i matsalen ifall något skulle hända.
Men Ester klarade sig utan olyckor och var snart redo för sitt första uppträdande. Det var minusgrader ute men trots det hade en hel del människor tagit sig dit för att få se Tigern Ester, barnbarn till Liam den Oöverträffade. Hon var ordentligt nervös när hon klev upp på scen och hennes framträdande gick inte alls så bra som hon hoppats på. I slutet av kvällen var hon helt slut och ville bara hem och gömma sig under täcket. Större delen av publiken hade gått hem innan showen var över.
Ofelia och Cory hade gärna velat se showen men Ester hade bett dom att stanna hemma för att inte göra henne mer nervös. Dom spenderade kvällen tillsammans och njöt av att få en stund för sig själva. Ofelia hade något hon gärna ville prata om.
"Du vet väl hur otroligt tacksam jag är för allt du har gjort för mig?"
"Jag har en aning."
Han drog henne lite närmare och log.
"Redan första gången jag såg dig så visste jag att du var speciell, att vi var menade för varandra på något sätt. När jag blev gravid och kom till dig så tvivlade du inte en sekund på att du ville vara Esters far och spendera ditt liv med mig."
"Jag har aldrig tvivlat ett ögonblick på oss två tillsammans."
"Därför tänkte jag fråga dig om du vill gifta dig med mig."
"Det skulle vara en ära att få dig som min fru."
Deras ögon glittrade i det dämpade ljuset och den romantiska stämningen fyllde rummet.
Dom höll om varandra en lång stund och hörde efter ett tag ytterdörren skvallra om att Ester återvänt hem.
Dom ropade till sig henne och delade genast sin nyhet.
"Ester, din far och jag ska gifta oss!"
"Åh! Jag trodde aldrig att ni skulle ta det steget, grattis! Mina föräldrar ska gifta sig."
Hon dansade runt lite i rummet och slängde sig sedan runt halsen på båda två. Minnet av hennes mindre lyckade show var som bortblåst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar