Kapitel 121

En kväll hade Mikail turen att få barnen att somna på rekordtid och han lyckades få till lite länge efterlängtad ensamtid med Ester.

"Hej där, jag tror bestämt att jag har återfunnit min vackra fru."
"Om du kollat närmare så skulle du ha sett att jag aldrig lämnade din sida."
"Jag har saknat att ha dig alldeles för mig själv."
"Jag med, det känns nästan som om jag inte minns vad jag ska göra med dig nu när jag äntligen har dig här igen."
"Jag kan nog hjälpa dig att minnas."


"Mik?"
"Vad är det min drottning?"
"Jag vill ha en dotter."


"Din önskan är min lag."


Snart var det dags för mer födelsedagar. Cory tyckte att det kändes som att någon fyllde år varje vecka och det var inte långt ifrån. Rafael var ovanligt munter och hans ögon lyste upp när han såg sin tårta. Elmer såg fram emot att få blåsa ut ljuset och var så ivrig att han nästan tippade över tårtan. Ljusens lågor slocknade och alla hurrade.


 Ester var så stolt över sina stiliga söner.



Det blev äntligen lite mer firande av födelsedagen nu när barnen var gamla nog för att riktigt vara med på vad som hände. Elmer var så nöjd med sin tårta och att få spendera lite tid själv med sina föräldrar.


Men sen återgick han snabbt till att leka med dom yngre barnen. Han kunde inte komma på något som skulle kunna vara bättre än att spendera sin tid med familjen. 

"Var är Dexter? Där är du!"
"Ahaha!"


Rafael tog inte lång tid på sig att hitta fram till sin älskade tv och där stannade han resten av dagen. Ester ville inte att han skulle spendera för mycket tid framför tv:n och försökte få honom att engagera sig i sina bröder som Elmer.

"Kom och hjälp till med dina bröder nu, Elmer leker med Dexter så du får underhålla Ford."
"..."
"Rafael, nu får du stänga av tv:n och och ta hand om din bror."
"Men mamma, jag vill inte."
"Antingen tar du hand om Ford eller så får du promenera Tiger, men du ska inte se mer tv."
"Åååh, okej då."


När programmet tog slut stängde han motvilligt av tv:n och plockade fram kopplet.

"Kom nu Tiger, det är dags för din promenad."

Den gamla hunden skuttade så glatt som hennes kropp tillät men hennes glada humör förändrade inget för Rafael.


Varför ska jag behöva hjälpa till, bara för att Elmer är så töntig att han vill leka med småbarn så ska väl inte jag behöva göra det. Dumma Ford, dumma mamma och dumma gamla hund. Nu missar jag ju massa bra program på tv.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar